Nu när jag äntligen har lite tid över så ska jag börja skriva på en ny "bok" (läs: långt blogginlägg). När jag började skriva detta blogginlägget satt jag bara några hundra meter från Atlanten och diktade. Japp, du läste rätt. Vi hade nämligen höstlov i måndags (klaga inte på korta lov i Sverige, lol) så vi passade på att skippa skolan även på tisdag för att åka på en liten minisemester över helgen. I lördags morse styrde vi bilen mot den amerikanska östkusten där vi hade bokat boende. Precis på den blåa pricken strax norr om Savannah (som jag snart ska berätta mer om). Knappnålen är där jag vanligtvis befinner mig.
Lämnade Odenville gjorde vi runt 08:30 för att slå motorvägen (to hit the highway). Resan var 68 mil lång och den ledde oss genom Georgia och slutligen till South Carolina där vi mötte en ny tidszon, högre luftfuktighet och även en doft av havet. Jag som är besatt av delstater (det är så himla coolt) skulle givetvis ta bilder vid gränserna. Stannade på motorvägens väggren bara för att ta Georgia-bilden, så busigt av oss!
Jag är så fruktansvärt SNYGG, speciellt i cowboyhatt!
Huset/radhuset/lägenheten/där-vi-nu-bodde är något som de kallar för "time share", det är inte som ett hotel, men nästan. Det fungerar såhär: för ett antal år sedan så köpte mina värdförldrar in sig i den här grejen genom att betala en engångssumma. De får sedan tillgång till ett antal "poäng" per år som de kan använda för att boka boenden runt om i USA. Det enda som de är skyldiga att göra är att betala en underhållssumma en gång om året.
Det är ett ganska lustigt hus, för man kan se från bottenvåningen till absoluta toppen av huset (även om huset har flera våningar), se här!
Mat skulle vi ju få på något sätt också, så vi började med att åka till mataffären för att köpa lite frukost och snacks. Det slutade med chokladoreos, jordnödssmörskakor, två sorters chips, sött te, bakverk, en pytteliten låda med frukt och en halv gallon mjölk
Kvällsmat då? Ja nu var det restaurangdags. Vi åt på en restaurang som hette "Waterfront", de var huvudsakligen inriktade på seafood men de hade även lite annat. Jag bestämde mig för att käka räkor och så blev det! Dryck: sött te.
Hela familjen samlad.
Sen så blev det söndag och dagsutflykten ledde oss till Savannah, Georgia. Staden skulle ligga i närheten men med amerikanska mått mätt så var det två timmar bort. Nåväl, det gjorde mig inte så mycket då jag sov i bilen. Väl där så köpte vi biljetter till en turistbuss av stuket "hoppa på och hoppa av, hur mycket du vill", som tog oss runt i staden. Busschauförren berättade även om alla sevärdheter (eller rättare sagt, om ALLT) som vi passerade.
Jag gillade Savannah. Staden påminnde mig om hur en stad ser ut i svensk bemärkelse, till skillnade från de flesta amerikanska städer. Där allting ligger utmed en bred landsväg. Hur som helst. Savannah var en viktig stad för handel och dylikt, det var här många av de skepp med laster från Europa la till och lastade av.
I princip alla hus i Savannah har sin huvudentré på andra våningen. Det beror på att när husen byggdes för 150 till 200 år sedan så fanns det inga bilar, utan istället användes häst och vagn. Det dammade tydligen något så fruktansvärt när hovarna slog emot gatstenen så att man började placera dörrarna på andra våningen för att lättare kunna hålla rent och snyggt. Som ni kanske ser så finns det även dörrar i höjd med marknivån, lite undangömda. De dörrarna var till för tjänstefolket.
Något annat som är lite intressant är att i staden Savannah så betalade högre skatt ju mer dörrar man hade på huset. Det ledde till att man undvek onödiga dörrar och därför så saknar många av de äldra husen dörrar till balkongerna, men de har istället stora fönster som man kan ta sig igenom. Hur mycket skatt man betalade berodde även på hur många rum man hade i huset. Därför så är det i de äldre husen valigt med stora salar, och sällan "walk-in-closets", eftersom de räknades som ett rum.
Det påminner verkligen om en svensk stad. Detta hade väl nästan lika gärna kunnat vara en gata i en medelstor svensk stad, typ Kungsbacka? Många amerikanska filmer spelas in i Savannah, pga. arkitekturen. Bland annat så har flera scener ur "Forest Gump" spelats in här och för tillfället så spelas även "Svampbob Fyrkant 2" in i staden...
Vi gick in i en godisaffär där de sålde det mesta. Karameller som man fick se på när de tillverkade, choklad i alla dess former, fudge, karamelliserade äpplen. Ett ställe som jag gärna hade tagit min mormor till, om jag hade haft möjlighet!
Jag tog även en bild på en skylt med priserna för karameller i lösvikt, bara för att jag fortfarande tycker det är lite coolt att de mäter vikt i pounds och har dollar som valuta..
Fann en gigantisk jordglob och var såklart tvungen att knäppa en bild på Sverige!
Så mycket mer hann vi inte med att göra i Savannah, så vi hoppade in i bilen för den två timmar långa tillbakaresan och väl tillbaka till South Carolina så satte vi oss på "Whaley's", en seafood restaurang där jag beställde flundra och pommes. När jag fick in fisken så visade det sig att den var friterad, och på bordet fanns tartarsås att tillgå så helt plötsligt satt jag där och käkade fish and chips. Gott var det, i alla fall!
Måndagens huvudattraktion var ett strandbesök. Till en början så var det lite mulet men efter en stund så dök solen upp. Vi passade på att ta bilder på en tjusig liten stenpir men efter några olika poser så upptäckte jag en skylt. Fast då var vi i och för sig redan färdiga, haha.
När man inte fotograferar sig själv så kan man passa på att leta strandfynd. Jag fann en gigantisk snäcka, så stor att jag fick använda min fot som referens, och så fann jag även en krabbklo. Något har jag lärt mig av minisemestern. Att krabbklor är lömska. Till en början så känner man ingeting alls, men efter ett tag så börjar de lukta något så fruktansvärt. I och för sig så luktar de typ räkor, men nej, det luktar inte gott alls.
Lite mer hann vi med. Jag började att rista in lite bokstäver i sanden, skrev bland annat "Sweden". Men då tyckte min värdmamma att det var för litet och att vi måste göra det större! Så vi satte igång, eller ja det var ju egentligen hon som gjordet jobbet. Men jag ställde upp på en bild!
Sist men kanske det roligaste med strandbesöket var den här krabban som Matthew grävde fram. Oj, vad vi hoppade till när krabban visade sig. Ganska stor var den ocskå, runt en decimeter i längd.
Nu är vi nyss hemkomna till huset igen efter ytterligare 68 mil i bil. Imorgon väntar skola och för min del även fotografering till yearbooken (typ som en skolkatalog, fast amerikansk motsvarighet, som sammanfattar hela skolåret).
HEJ! <3
