Att svara på kommentarer...
...kanske inte är min bästa egenskap. Men jag älskar hur det någon gång i veckan plingar till i telefonen, och texten "Du har fått en kommentar!" lyser upp hela skärmen. Härligt!!!
Nu är det såhär, att för några dagar så kom Cecilia med en intressant frågeställning, som jag nu tänkte passa på att ge svar på, i ett inlägg.
Hur är engelskan när man har varit i USA i en månad? Lär man sig mycket eller lite? Vad utvecklas mest talspråket eller skriftspråket? Några tips på hur man kan förbättra sin innan man åker dit till USA?
Hur gick det att prata svenska inför klassen? Hur reagerade dem?
Hej, Cecilia!
Att du nu frågar hur engelskan förbättras på bara en månad gör att jag blir lite förvirrad. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det kändes i början av september, men jag vågar nog påstå att det kändes ungefär som nu. Det känns som om jag har utvecklats mycket och bra, fast omedvetet. Rent vokabulärt så har jag även utvecklats, och då och då snappar jag upp nya ord och uttryck som jag försöker att använda. Men den största skillnaden tror jag ändå är att man vänjer sig vid att använda språket, blir bekväm och får mycket naturlig mängdträning. Talspråket (inkl. hörförståelse) är utan tvekan det som jag har utvecklat mest. Visst så har även skriftspråket (och läsförståelsen) förbättrats, men kanske inte lika drastiskt som talspråket. Prata gör jag hela tiden, skriver gör jag ibland.
Svenskar, inklusive jag, får ofta höra att vi är duktiga på engelska, och jag kan inte mer än att hålla med. Vi är bra. Jag tycker inte att du behöver förbereda dig på något speciellt sätt innan du far iväg, det gjorde inte jag. Mitt råd till dig när du väl är på plats skulle vara att försöka sätta sig i så många situationer som möjligt, där man tvingas att prata.
Att prata svenska inför klassen var speciellt. Som jag nämde kändes det lite som att prata med en dator, eftersom det är där jag oftast brukar prata svenska. Sedan brukar jag ju inte heller ha 20 par öron som omedvetna om vad jag säger, lyssnar på orden som kommer ur min mun. De flesta i klassen försökte nog lyssna efter enstaka ord för att se om de kunde förstå något. När jag frågade Mia när hon skulle ta studenten, så var det en kille som utbrast "Student! I heard student!".
<slut på svar på kommentar>
Nu har vi fått det överstökat. Jag önskar Ceclia och alla er andra en trevlig kväll, så ska jag nu dricka upp det sista av min coca-cola. Åh, dessa ögonblicksbilder.
Kram!
