Jag hänger med
Lokal tid (central time): 21:25
Nu har jag inte skrivit på några dagar, men så kan det bli ibland. Min ambition har aldrig varit att skriva dagligen, även om jag har gjort det under vissa perioder. När jag väl sätter mig ner för att skriva så brukar jag lägga ner förhålladevis mycket tid på det, en av anledningarna till att inte har skrivit. Men, som någon kanske kommer ihåg så tycker jag att ursäkter om uteblivna blogginlägg är ganska tråkiga, så nu lämnar vi det...
I onsdags under den fjärde och sista lektionen så blev jag kallad till "the office", och jag trodde självklart att jag hade ställt till med något. Kanske var de fortfarande sura på mig för att jag hade gått till mitt skåp innan klockan 07:55 på morgonen? Japp. Du läste rätt. Man får alltså inte vistas i korridorerna förrän klockan är fem i åtta. Det var inte så lätt för mig att veta, så det slutade med att vaktmästaren kom dit och frågade om jag visste "where I was supposed to be". Men det handlade inte om det, istället så handlade det om ett språktest som alla utbytesstudenter samt en nyinflyttad kille från Kenya var tvugna att ta. Testet gick bra, tror jag.
Roligare var det i alla fall när jag lämnade testrummet och kom ut i korridoren. De flesta hade lektion vilket innebär att det är väldigt lungt överallt. Men helt plötsligt så hörde jag hur någon bakom mig ropade "Hey!! Are you Axel?", jag svarade artigt att ja, det är jag. "Can I take a picture with you?". Javisst, det kan du väl få. Jag blir lite förvånad att de hade koll på vem som var jag, eftersom jag vid det laget inte hade pratat med överdrivet många. Men de förklarade att nästan alla vet vem jag är och att "people have been talking about you". Som tur var hade det bara sagts positiva saker. "They said you were cute". "Your accent is really cool". Tack så mycket. Det är alltid roligt när folk kommer och småpratar i korridoren, synd bara att rasterna aldrig är längre än fem minuter. Man hinner nästan aldrig prata färdigt =(
Det var onsdagens stora händelse. Jag försöker klura ut om det hände något roligt igår (torsdag) men nej, det hände nog inget outstanding. Lite roligt var det i alla fall under fysiklektionen. Läraren, Mr. Gold, ägnade lektionen till att gå igenom "the metric system"... Ni kan ju gissa vem som bemästrade det. Uppgifterna var enkla. Omvandla centimeter till kilometer, m/s till km/h, osv.
Idag däremot var en fin dag. PT (physical training) under ROTC-klassen, vilket var kul. Löpning. Något som jag behärskar! En av de äldre killarna (iofs i min ålder) påstod att han hade satsat $5 på att jag skulle vara snabbast av alla...så jag kände lite press. Som tur var lyckades jag också nå fram till "mållinjen" först, men nu i efterhand så tvivlar jag på att han hade satsat pengar. Han ville nog bara skoja lite.
Jag har under veckan smygit runt och försökt lära mig något om skolan sportutbud, och min research ledde idag till att jag tränade med skolans cross country (terränglöpning, typ) team. Det var kul, och jag tror att tränaren, som av en händelse råkar vara fysikläraraen, var lite imponerad när jag hakade på de snabba gänget under hela träningen. Dock så är jag inte van vid att springa i 30 gradig värme, stekande sol och med en luftfuktighet så hög att man nästan kan skära med en kniv igenom luften.
En kort resumé av en lång vecka som har gått fort. Väldigt snurrigt.
Såhär ser alla lås ut, på alla skåp. Så man kan i princip säga att jag öppnar ett kassaskåp, varje dag. Det är så det känns, i alla fall. Jag använder faktiskt inte skåpet så värst mycket. Mest för idrottskläder. Hur som helst, väl spenderade $40.
Här är min skolbuss som jag åker på varje morgon! 01-2. Det tar cirka 30 minuter från huset till skolan med buss, 9 minuter med bil. Förutsatt att det inte är trafikkaos, vilket det alltid är på morgonen.
