Axel - i Alabama som utbytesstudent 2013/2014 -

Mer av det goda

Publicerad 2014-04-14 05:41:06 i Allmänt,

Tjabba! Det får bli ett snabbt inlägg nu. Men som jag skrev igår så skulle vi idag fira min födelsedag genom att släpa med Ashley ut och äta mat! Så det gjorde vi. Efter kyrkan så for vi iväg till en lite finare kinarestaurang som hette "P.F. Chang's", jag har inte en aning om vad det står för - men det var mycket gott! Som ni kanske kan ana hade jag beställt in någon slags biff med broccoli, och så åt jag massor med ris, såklart!

Randall, Matthew, Lynn, Ashley och så lilla jag.

Restaurangen låg mitt i ett shoppingcenter så efter maten passade jag på att gå in i en tvättäkta applestore. Jag har aldrig tidigare varit i en applestore, men de hade verkligen surfplattor/iphones/macs överallt. Jättemånga anställda. Unikt är också att de har ingen kassa, alla anställda springer omkring med en iphone med något specialskal på som kan läsa kort. Det verkar smidigt.

Vi åt efterrätt på "the Cheesecake Factory". Av namnet att döma så kan man lätt tro att de bara har cheesecake, men det är en restaurang där de serverar all möjlig mat. Men, eftersom vi var ute efter något sött så blev det såklart cheesecake. Det var mycket smarrigt. Dock så drog jag kanske inte det längsta strået vad gällde cheesecaken - men den var inte fy skam ändå.

Ashley hade var it gullig och fixat lite presenter åt mig. Jag hade önskat mig en signerad softboll, som jag fick. Det syns inte på bilden, men till höger om "Ashley" så står det "#00", vilket är Ashleys nummer på planen.

Sen så har de här i Odenville (och i många små samhällen i södern) en mataffär som heter Piggly Wiggly, fast som kallas för "the pig". Jag tycker att det är fruktansvärt roligt och när jag såg att de sålde t-shirtar så kände jag att jag måste bara ha en. Så jag har skojat varje gång jag har varit med Ashley och handlat och sagt att jag skulle köpa en t-shirt, men hon har hela tiden nekat mig. Men nu förstår jag varför! Hon ville ge den till mig som födelsedagspresent.

Hur som helst, här är först en bild på Piggly Wiggly-loggan och sedan en bild på ryggtavlan av t-shirten.

Klockrent.

Puss o kram. Snart ska jag börja skriva om Disney igen. Imorgon, kanske?

Kommentarer (1)

Födelsedagsfireri & nittonångest

Publicerad 2014-04-13 06:15:52 i Allmänt,

12 april 2014, kl 22:12

Hej! Nu tar vi en kort liten paus från mina Disneysagor för att istället prata om min födelsedag. Ja, jag har fyllt år!!! Som jag säkert har skrivit någonstans här på bloggen så föddes jag 11 april 1995, och igår så var det hela 19(!) år sedan. Att vara 19 är lite halvbittert. Jag känner mig vuxen, men samtidigt väldigt övervakad här i USA. Det kan ara frustreranden. 18 tyckte jag annars var en bra ålder. När man är 18 så är man fortfarande ett barn, fast med vuxna förmåner. Men som 19, då får man allt ta sig i kragen!

Hur som helst. Vaknade upp gjorde jag i ett hotellrum i downtown Birmingham, då jag var på ett event som kallades för "Beta club convention". "Beta club" är en klubb som finns på de flesta high schools i USA, och bara de med högt betygssnitt får vara med. På convention så möttes all betaklubbar i Alabama och så hade de lite föreläsningar osv. Jag och mina kära utbtyesstudentvänner fick åka med trots att vi egentligen är medlemmar i betaklubben. Nog med sidospår, vi ska ju prata om min födelsedag nu!

Under förmiddagen i hotellobbyn så sjöng ett gäng ur vår betaklubb för mig, det var mysigt. Jag fick även höra "Happy Birthday Axel!!" mest hela dagen, mycket mera än vad jag är van vid.

När vi var klara med betaklubb konventet så åkte vi till den stora gallerian i Birmingham för att äta och shoppa, om man så ville. Jag gick mest runt med någon skum snubbe från skolan som hade bestämt sig för att följa efter mig. Så kan det gå ibland! Men jag var snäll och social, som man bör vara. Vid 15:30 skulle vi mötas ute vid skolbussarna igen men mina kära utbytesstudentvänner samt en tjej som heter Stephanie var några minuter sena och det gjorde mig orolig, då jag hade en tid att passa. Men när de tågade ut med en kaktårta så kunde jag inte annat än att le och vara glad.

Från höger i bild: Stephanie, Milena, jag, Anna, Jeni & Marie.

Molly lyckas fastna på linsen!

Visst ser ni att det är en dinosaur på kakan?

Jag blev så glad när de kom med tårtan/kakan/whatever. Jag var lätt nedstämd för jag hade inte haft det så superskoj inne i gallerian och det var ju trots allt min födelsedag, men så överraskade de mig med tårtan och jag blev glad från hjärtat. Tjejerna betyder ändå mycket för mig och jag ser dem alla som nära vänner. Det blir lätt så med andra utbytesstudenter. Men i alla fall, den här tårtkakan kändes lite som en bekräftelse på att de brydde sig om mig också, så det gjorde mig mycket glad.

På tal om tårtan själv.... så ska jag nu klargöra vad det är. Det är en gigantisk chocolate chip cookie, som är ca 7mm tjock. Kakan är, som ni ser, fylld med massor av smarrig glasyr. Den var god.

Senare på kvällen så åkte jag för att se på Ashley som skulle spelas softboll. Hon hade skrivit ett supergulligt kort och så vet jag att hon har förberett lite presenter också, men de ska jag nog öppna imorgon för då ska vi, efter kyrkan, gå ut med värdfamiljen och fira mig (fast Ashley får följa med!).

Nu är klockan 23:15 och jag är fruktansvärt trött. Jag kan svära på att styckena ovan är fyllda med slarv/stav/grammatikfel av olika former men jag har tyvärr inte energi att bry mig om det nu. Så istället: gigantisk födelsedagskram till alla som jag känner och håller varmt om hjärtat.

Kommentarer (2)

Disney 3

Publicerad 2014-04-10 04:59:23 i Allmänt,

Animal Kingdom. Dag två i Disneypark. Animal Kingdom är parken som man skulle kunna kalla för "djurparken", men de har även lite annat än djur att erbjuda. De har ett Afrika-område och ett Asien-område, där man kan ta del av lite kultur i form av mat, dans, arkitektur och dyligt. De hade ett dinosaurieområde där man kunde åka på dinosafari... det var spännande. Men de hade även ett "riktigt" safari där man fick åka bak på en lastbil och se riktiga djur i inte lika autentisk miljö. Jag tycker att vi börjar med bilder därifrån!

I kön så passade jag på att knäppa en "selfie", ett självporträtt, helt enkelt.

Lastbilarna som vi åkte på safari med...

Noshörning & elefant!

Öhh... vilket djur ser bäst? Zebran så klart!!!!11 ...och så har vi någon som gömmer sig bakom lite gräs...

Nog med safaribilder! De hade ju faktiskt annat kul också! Som ett stort träd med utskurna djur, fast trädet var nog inte ett riktigt träd...

Försökte ta lite bilder med trädet, men det är svårt.

Vi mötte Kalle Anka ute på safari och vi tyckte det var en bra idé att knäppa bilder med honom, så här är en med mig, och en annan med hela gänget!

De hade en berg-och-dalbana som kallades för Mt. Everest... och den gick genom ett berg. Visst ser det kanska maffigt ut?

Jag fann en till bild på hela gänget, och så en bild från en restaurang där vi åt kvällsmat, "Rainforest Café".

Kommentarer (0)

Disney 2

Publicerad 2014-04-08 00:12:48 i Allmänt,

Klockan gick (så som den tenderar att göra ibland) och söndagen tog så småningom slut, men det var nog ingen som var ledsen för det. På måndagen skulle vi ju åka till den första Disneyparken!

Japp, den första. Här i USA så ska allt vara stort och kostsamt, tydligen. Så för att tjäna så mycket pengar som möjligt så har Walt Disney bestämt sig för att bygga FYRA olika Disneyparker i samma område, så att besökarna måste stanna i minst en vecka för att hinna med att se allt. Fast, sen så hinner man ändå med långt ifrån allt i varje park. De fyra parkerna som man kan springa omkring i är (i den ordning vi besökte dem): Hollywood Studios, Animal Kingdom, Magic Kingdom, Epcot. Jag ska förklara mer i detalj senare om varje park och vad den erbjuder, håll ut.

Så var det måndag, och idag så skulle vi åka till Hollywood Studios. Det är den av Disneyparkerna som lägger mest fokus på film, och mycket rekvisita som har används kan återfinnas där. De har även byggt upp restauranger likt de restauranger som finns i Disneyfilmer, så som "Pizza Planet" från Toy Story, där vi åt kvällsmat.

Ett område i parken hade de valt att kalla för "Streets of America". Där hade de kulisser och beroende på vilken vinkel man tittade i så kunde det se ut som New York City, San Francisco eller Boston. Så självklart knäppte jag bilder. Tyvärr fattade jag aldrig hur man skulle titta för att se Boston. Men å andra sidan, så har jag inte en aning om vad som kännetecknar Boston.

Så här kan det se ut "bakom kulisserna"!

När jag vandrade omrking i San Francisco eller var jag nu befann mig så sprang jag in i Mimmi. För icke-släktligar så råkar det även vara så att min biologiska mamma heter Mimmi, så det var lite skojigt!

Det var allt från Hollywood Studios. Nästa inlägg kommer att handla om Animal Kingdom och jag ska försöka att inte vänta en vecka innan jag skriver om det.... hare bra allihopa!

Kommentarer (1)

Disney 1

Publicerad 2014-04-02 03:50:31 i Allmänt,

Nu är det dags! Han är tillbaka! Vem? Jag!!!

Spring break var det ju som sagt förra veckan, och jag åkte på utflykt med AFS till Florida. Det var kalaskul. Men vi börjar sakta och säkert...

På lördagsmorgonen så vaknade jag upp tidigt och duschade, dumma tvångstankar som alltid får mig att duscha på morgonen. Men nog om det. Med skjuts utav både värdpappa och en AFS-volontär som heter Ben så hamnade jag i Hoover, Alabama, där hela vårt Disney-gäng skulle mötas för avfärd mot Orlando, Florida!

Vi hade hyrt en stor van (eller som det heter på svenska, minibus) som skulle ta oss ner till Orlando. Jag som tycker att det är coolt med bilar noterade att det var en Ford E-350. Nåväl. Bilresan var på 90 mil så det var bara att hoppa in och börja åka. Runt lunchtid så nådde vi gränsen till Florida, vilket också betyder att man får skruva tillbaka klockan en timme. Det är förvirrande att åka bil i USA.

Solen sken, och visst var vi lyckliga. Spana även in den där långa killen... han måste ju vara minst 186 cm.

Från vänster i bild: Nanako från Japan. Nicole, Kalob, Mary Hannah och Shelby, samtliga amerikaner. Dominika från Ungern. Luisa från Italien. Axel från Sverige. Pimploy från Thailand. Sist och nästan yngst, Grayson från Amerika.

I minibussen så satt jag med Dominika och Luisa, de är inte helt olika från mig och så är de även de äldre i gänget, så det är dem som jag kom bäst överens med och det var även dem som jag umgicks och pratade mest med under hela veckan, även om vi oftast hängde ihop hela gruppen.

12 timmar i en minibuss senare... så kom vi slutligen fram till vår destination. Vi hade hyrt ett hus så alla varsin sängplats, vi hade ett kök, pool och lite andra nödvänligheter. Dock så var vi trötta och somnade relativt snabbt.

Vi hade bestämt oss för att inte göra något speciellt på söndagen då de misstänkte att vi kanske skulle vara trötta efter resan, och så att vi skulle få möjlighet att lära känna varandra lite bättre. Själv så kan jag inte komma på något sätt att göra detta bättre på än att: bada i poolen och spela minigolf, och det gjorde vi också!

Fortsättning följer...

Kommentarer (1)

Ett kvickt hallå

Publicerad 2014-03-22 12:08:13 i Allmänt,

Känner mig skyldig att hoppa förbi bloggen och säga hej såhär tidigt på morgonen (0600), eftersom jag vet att nu blir det inga inlägg på ytterligare en vecka. Varför? Om 15 minuter så ska jag fara till Florida på en utflykt med AFS. Destinationen är Disney World, Orlando. Visst ska det bli spännande, men en del av mig är lite besviken på det administrativa arbetet angående resan, som egentligen var schemalagd till veckanan innan. Det var den veckan som jag tackade ja till, och sedan skiftades datum utan min vetskap och någon bara antog att jag fortfarande ville haka på.

Spelar det egentligen någon roll? Ja, för mig gör det faktiskt det. Nu blir jag borta hela mitt "spring break" (en veckas lov i mars) och tvingas gå i skolan. Om vi hade åkt tidigare så hade jag varit borta en hel vecka från skolan OCH så hade jag kunnat stanna hemma på lovet och ha roligt med vänner. Men jag kommer att överleva.

Annars? Så har jag tittat mycket på softboll, men även lite baseboll som Ashleys niece (systerdotter) spelar. Det är sannerligen troligt underhållande med fyraåringar som springer omkring och jagar bollarna.

Nej, nu måste jag hoppa in i bilen för att åka till mötesplatsen där vi ska samlas för Floridatrippen, hej då & puss & kram!

Kommentarer (2)

Some is better than none

Publicerad 2014-03-12 03:53:22 i Allmänt,

Vi börjar med de stora nyheterna. Jag har köpt en bil! Det blev en 2014 Ford Mustang GT Cabriolet. Stor motor och många hästkrafter. Ett riktigt vrålåk, med andra ord.

...och så ska vi kanske inte glömma hur det egentligen ligger till. Sanningen är ju den att jag åker skolbuss varje dag. Inte Mustang (fast Ashley har ju dock en och den åker jag i rätt så ofta).

Nej, jag har alltså inte köpt en bil. Den på bilden tillhör min "kontaktperson" som jag har här borta. Så åka i den har jag fått, åt minstone. Tufft.

Här är jag på skolbussen, yay.

Kommentarer (0)

Softballs aren't soft

Publicerad 2014-03-09 20:00:07 i Allmänt,

Hej.

Jag sitter på utomhus på trappan som leder upp till ytterdörren och skriver idag. De varma vårvindarna sköljer över mig. 18°C har vi idag, än så länge. Klockan är 14.

Inatt så gick vi från vintertid till sommartid här i Alabama. Det förvirrar mig alltid, jag vet aldrig vad klockan är när jag vaknar upp på morgonen. Mobiltelefonen bör ju ställa om sig själv, men det är inget man ska förlita sig på. Efter efterforskning så tror jag dock att alla mina klockor går rätt. Eller fel. Annat var det på den tiden när jag hade ett analogt armbandsur. Då var det jag som hade kontrollen!

Igår var det lördag, och min lördag ägnade jag åt att titta på en softbollturnering som Ashley spelade i. Softboll är likt baseboll och om man ska förklara det enkelt så går det ut på att slå iväg bollen och sedan springa, vilket är lättare sagt än gjort. Men Ashley är vass när det gäller softboll och det är underhållande att titta på.

Bra gick det också! Det hela slutade med en mycket dramatisk match men sen så gick vår skola, St. Clair County High School, som segrare ut ur turneringen, yay! Helt ärligt, så var det lite otippiat då vi har förlorat de flesta av de matcherna som jag har gått och tittat på, men den här helgen så stod vi som segrare i fyra utav fem matcher!

Emellan matcherna så måste man ju ha ihjäl tid på något sätt... så jag passade på att öva på att fånga softbollar. Det är roligare än vad man kan tro, även om jag ibland missar någon boll.

Jag & Ashley. Som tur är synns det inte så mycket på bilden, men min näsa och överläpp(???) är båda härligt röda av solen!

Här hade även Ashlynn & Noah passat på att smyga sig in på en bild, och jag ser riktigt country ut med keps på huvudet.

Det var allt för idag! Puss och kram till alla vänner, världen över.

Kommentarer (2)

Ögonblicksbild

Publicerad 2014-02-27 05:38:00 i Allmänt,

lokal tid: 22:38 (10:38 pm) onsdagen den 26 februari 2014

Ligger i sängen och funderar på när jag senast skrev blogg. Det var ett tag sedan, tror jag. Fick lite plötslig inspiration och så kliade det även lite i fingertopparna; så nu kör vi.

Ja. Hur har jag det nu? Sanningen är att dagarna flyger förbi. Jag har roligt i skolan. Skolan som på ytan verkar strikt har sedan länge visat sig vara motsatsen. Man får hitta kryphålen, helt enkelt. Alla lärare är olika. Undervisningsnivån är förhållandevis låg. I "Pre-calculus" som är min svåraste mattekurs så har vi prov i morgon. Om jag hade varit i Sverige nu, så hade jag nog haft dödsångest. Men istället så bryr jag mig inte ett dugg om hur mycket sömn jag får - det är ju ändå bara flervalsfrågor.

Igår så fick vi en ny skolbuss. Inte helt ny, men den var ny för mig. Fram till igår så har vi haft skolans äldsta buss från 2001, men den nya är från 2006. Dock så är våran afroamerikanska busschaufför lite upprörd eftersom han alltid får ta över de gamla bussarna från någon av de vita lärarna, samtidigt som de får splitternya bussar (modell 2014). Kanske borde jag införa en likabehandlingsplan?

Nu jag har varit lite väl kritisk. Jag måste ändå få passa på att lyfta fram hur trevliga folk generellt sett är här borta. Hjälpsamma. Vänliga. Ett solklart exempel är hur folk under "snökaoset" ställde upp för samhället och tipsade folk om körtekniker, erbjöd skjuts eller sandade de isigaste backarna, allt på eget intiativ. Skolor, kyrkor, restauranger, hotell och liknande anläggnigar öppnade upp sina dörrar och lät folk som hade fastnat med bilen komma in och värma sig, och på många ställen bjöds det till och med på mat. DETTA, kanske ändå är det som kallas för "Souther Hospitality" - uttrycket som har svårt att sätta fingret på.

En random bild från i fredags när jag och Matthew var ute och jagade tåg får avsluta inlägget. Nej, vi skolkade inte. Men skolan hade strömavbrott så det fanns liksom ingen anledning att åka dit! Ja, visst har jag klippt mig.

Kommentarer (0)

Vulcan

Publicerad 2014-02-20 04:03:44 i Allmänt,

Är på blogghumör så här kommer en liten lördagsanekdot. Eller åtminstone lite bilder på vad jag ägnade min lördag åt. Nu yrar jag bara. Men i alla fall. I lördags så åkte jag och värdpappa Randall & Matthew iväg på en liten lördagsutflykt.

På toppen av en kulle nere i Birmingham så finner man "The Vulcan", en stor järnstaty som påminner lite av en minimal frihetsgudinna... typ. Fin utsikt hade man från kullen också.

Det kan ju verka udda att ha en fet järnstaty bara sådär, men den står där pga. att Birmingham är känt för sin ståltillverkning och det är väl typ ett minne från den tiden. De hade även ett museum med massor av historia.

Påbörjade detta blogginlägget i typ söndags, men sedan så blev jag inte klar och sparade det it utkast. Så nu orkar jag inte mera; DET FÅR RÄCKA! Hörs snart, puss puss.

Kommentarer (0)

Alla hjärtans dag

Publicerad 2014-02-16 05:15:32 i Allmänt,

...eller som det kallas här, "Valentines day" är en hyggligt big deal, får jag lov att påstå. När jag lämnade mitt hus så gick det inte att se gräsmattan för den av prydd av ett täcke med rosenblad som regnade ner ifrån himlen.

Nej, så var det inte riktigt. Men i skolan så var det faktiskt lite oväntat mycket ballonger, nallebjörnar och chokladaskar. JAG fick två presenter! En tjusig från Milena, en av de två tyska utbytesstudenterna på skolan, och så fick jag en från Ashley. Hon hade pysslat ihop gulligt kort (som jag tyvärr inte kan visa upp då jag råkar ha det i mitt skåp) och så kom kortet med en liten påse med choklad i! Tack så hjärtligt (haha hjärtligt fattar ni?!). Jag lovar att jag ska slänga upp kortet här inom snar framtid.

Skoldagen rullade väl på ungefär som vanligt. Hade lite extra kul i min tredje klass. Vi skulle lära oss statistik och för att göra de så körde vi kasino. Tärningsspel och dylikt. Räknade lite på det klassiska "Monty Hall-problemet". Hur som helst!

Jag hade veckan innan frågat Ashley om hon hade lust att gå ut med mig och hitta på något på Valentines day, och de ville hon. Så, så blev det! Jag hade hoppats på att Ashley skulle ha tillgång till bil så att hon skulle kunna köra, men där hade vi lite otur. Men som tur var så ställer min värdmamma Lynn alltid upp, och så även idag (thanks Lynn!). Öhm vad ska jag berätta nu.

Jo, just det. Lynn droppade av oss i Trussville, en lite större stad i närheten och så var vi på egenhand. Vi gick och åt på en kinarestaurang. Kineserna hade mycket att göra tydligen, så vi fick vänta i någon halvtimme innan vi fick bord, men sedan så gick det undan. Vi pratade & åt.

När vi kände oss klara så kilade vi iväg till den lärliggande biografen för att se på Frozen, eller Frost, eller vad ni svennebananer kallar den för. Filmen var bra. Det var mysigt. När filmen väl var slut så vandrade vi, i väntan på Lynn, fram och tillbaka utanför biografen och småpratade.

NU så glömde jag nu nästan att berätta om min present till Ashley... skämt å sido. Jag höll inte på att glömma. Men här är den i alla fall!

Sedan så hade jag gömt en förlovningsring i burken... nej, nu ljög jag igen. Men jag hade gömt en liten överraskning i en ask.

Så här är det. Jag hade ju tänkt att gå på balen i april. Det känns som en relativt stor byggsten av det som kallas "utbytesår". Och vet inte vem jag hellre skulle vilja gå med än Ashley. Så jag pysslade ihop en tjusig liten inbjudan.

Om nu någon bryr sig: så sa hon "ja!"

Kommentarer (1)

Party, party & party

Publicerad 2014-02-11 04:55:00 i Allmänt,

Happy måndag allihopa! För mig är det en happy måndag i alla fall. En helt okej dag i skolan och sedan inställd practice gör mig glad. Sen så är det ju så att inatt ska det regna isregn och då vågar inte skolan köra bussar, och därmed är skolan insälld. Hur som helst. Idag skulle jag ju berätta om toppenhelgen som jag nu har i min lilla amerika-ryggsäck.

Fredag. Hej hej. I fredags var jag i skolan och hade bland annat ett vokabulärprov i engelska. Inga större problem. Fast nu skulle jag ju inte prata om det, utan istället om kvällsaktiviteterna. Anna, från Belgien, hade vid 23:00 på torsdagskvällen via Snapchat bjudit in mig till ett OS-party som de andra utbytesstudenterna (organisation EF) hade anordnat. Det var inte bara EF-studenter från min skola, utan även från andra skolor i Alabama. Nåägra av dem hade jag träffat tidigare, på Thanksgivingfesten, andra ansikten var nya.

Vi lekte lite olympiska lekar, och utav de fem lagen som deltog så lyckades vårt lag (aka. "High Five", vi var lag nr 5) att kamma hem en silvermedalj i form utav en... spraymålad pepparkaksform. Jag hade en härlig fredagskväll!

Lördag. Någon gång under fredagskvällen så fick jag ett sms från Ashlynn som bor på min gata (och som även är vän med Ashley och typ alla andra i mitt lilla kompisgäng). Hon skrev "We are going to see Ride Along. My mom is driving". Det var ju inte direkt en inbjudan, men jag tolkade det som det och svarade "Okay I am going", utan att tänka mer på det.

Att vi skulle gå och se bio någongång under lördagen var nu klart, men det var visst ingen som ville berätta för mig när vi skulle åka, så jag satt hemma och pillade på datorn. Runt 15:45 någongång så visslade plötsligt min mobil och då var det Ashlynn som skrev "We're here". Tack för förvarningen!! Så då var det bara att springa ut till bilen och dra iväg. Vi blev fem pers. Jag, Ashley, Ashlynn, Ben (snubbe som också bor här i närheten, går på skolan och sysslar med friidrott) och Ashlynns härliga mamma Angie.

Vi ungdomar såg filmen "Ride Alone", som var en typ actionkomedi om en snubbe som ville bli polis i Atlanta. Den var skojig. Angie tittade på "Lone Survivor", filmen om en ett gäng soldater i mellanöstern, som jag såg med Ashley och hennes familj för två veckor sedan.

Nåväl. Efter filmen så käkade vi Buffallo Wild Wings, kycklingvingar/hamburgare/vadsomhelst som är friterat och massor av läsk. I like it. Jag och Ben delade på 20st kycklingvingar med smak av parmesan och vitlök, och så käkade jag lite pommes med salt och vinäger. Senare på kvällen åkte vi hem till Ben där vi satt ett tag och sedan så gick vi ut och busade. Ha!

Söndag. Ashley frågade för någon vecka sedan om jag (och Matthew!) hade lust att följa med på en konsert som de skulle ha i Birmingham. Det kallas för "Winter Jam", och det är en turné som drar runt i USA och erbjuder 10 olika artister som alla spelar "christian music". Det är en rätt så poppis genre här. Christian music, alltså. Nu tror säkert två av tre läsare att de sjuner psalmer som i svenska kyrkan. Tyvärr så har ni fel. Det är något helt annorlunda. Egentligen så är det fel att kalla det för en genre, då det egentligen finns "christian music" i alla möjliga genres, så som rock, pop, rap osv.

Eftersom en lilla turen av anordnad av kyrkan som Ashley går till så följde jag med henne och hennes familj dit på morgonen. Det är alltid roligt att se nya kyrkor. Just den här kyrkan ser ut lite som en lagerlokal utifrån sett, men sedan så är den superfräsch innuti. Vi lämnade i alla fall kyrkan vid lunchtid och sedan så satt vi utomhus och köade i väntan på insläpp i typ 3 till 4h, vilket jag inte hade så mycket emot. Varmt och behagligt med trevligt sällskap. Till slut så kom vi i allafall in och vi fick bra platser. Jag fick höra alla möjliga musikstilar (även om allt var christian music) och jag tycker att det var ett festligt event.

Antagligen så kan jag övesätta "christian music" till typ "kristen musik", men det låter alldeles för tråkigt så jag låter bli.

Här är lite bilder som kanske inte är HD-kvalle direkt, var glad ändå. Hade två av mina favoriter här i Amerika brevid mig på konsertern. Till vänster, Matthew, som ibland är galen, och till höger så satt Ashley.

med reservation för stavfel och mycket kärlek,

Axel

Kommentarer (0)

Sagan om snökaoset

Publicerad 2014-01-31 20:40:46 i Allmänt,

När jag vaknade på tisdags morgon så hade jag inte en blekaste aning om hur den resterande delen av "skolveckan" skulle utforma sig. Jag hoppade glatt på bussen och åkte till skolan. Runt halv nio så samlades alla elever vid fönstret, och de brast ut i kör att "DET SNÖAR!!!!!". Jag bara skrattade åt dem. "Det här är ju ingeting alls!", tänkte jag inombords. Det visade sig att det skulle bli värre.

Runt 10 så hade det börjat snöa såpass mycket att man kunde se tunna vita täcken på bilarnas vindrutor. Det var absolut inga mängdet, med svenska mått mätt, men trots detta så ropades de ut i högtalarsystemet att "På grund utav den rådande väderleken så kommer vi dag att gå hem kl 12!" Anledningen till att vi skulle stanna till kl 12 är för att om eleverna har varit i skolan mer än halva dagen, så kan de fortfarande räkna dagen som en skoldag. Det ser väl bra ut i statistiken, eller något i den stilen. Antar jag.

Här frågade en komis mig om jag ville få skjuts hem av honom vid 12 när vi skulle gå hem, men jag nekade av olika anledningar. Dels så litar jag mera på skolbusschaufförens körförmågor än på en 17-årings, i snöstorm. Samtidigt så kan jag på bussen även prata med Ashley, och så kan jag hålla ett öga på Matthew. Så jag tackade artigt nej.

Dock så förvärrades väderläget och snön började lägga sig på marken. Det medförde att vid 10:30 så ropade de ut i högtalarna att "School will be dismissed at this time!", och från korridorerna hördes ljubel. Jag sprang iväg till mitt skåp och lämnade mina saker, och ryckte åt mig min jacka. Jag fiskade upp Ashley i korridoren ovh så gick vi ut till bussen. Efter några minuter kom busschauffören och gjorde sig redo att köra. Men helt plötsligt så sa han "I aint driving.", han hade tydligen blivit tillsagd att inte köra. Om det finns en liten risk att en elev kommer till skada på bussen så vill de inte köra, för att då kan väl troligtvis skolan bli stämd på miljonbelopp. Så istället fick vi gå in och ringa efter skjuts.

Eftersom båda mina värdföräldrar arbetar i storstaden Birmingham, ca 60 minuter bort under normala förhållanden, så var det inte att tänka på. Men min granne Michael trodde att han kunde ordna en skjuts åt oss, vilket han också gjorde.

I väntan på räddning...

Vi stod utanför skolan ett tag och observerade hur föräldrar försökte ta sig upp för den lilla backen och ända fram till skolan. Ibland suckade jag inombords, när någon bara körde gasen i botten och hjulen spann utav helvete. Det är inte så man ska göra!

Nåväl. Vi gick in och väntade ett tag, samtidigt som Michael väntade utanför. Dock så glömde han bort mig och åkte iväg utan mig. Så nu var jag tvungen att vänta på ny skjuts. Timmarna gick och min värdmamma kämpade i trafiken från Birmingham, men det var inte enkelt. Till slut så kom Gene, en familjevän ifrån kyrkan och hämtade mig. Klockan var nu lite efter tre och jag hade väntat i skolan typ 5 timmar. De första två var helt ok, men sedan försvann i princip alla som jag bryr mig om. Nåväl, jag överlevde. Gene körde hem oss (Matthew och jag) till sitt hus där vi fick lite mat och passade på att leka i snön. Jag var orolig att vi skulle vara tvungna att sova över där, så när värdmamma Lynn dök upp i sin vinröda Nissan så grät jag glädjetårar. Nästan, i alla fall. Extra dramatiskt var det även eftersom hon då hade suttit i trafik sedan 11:30, och klockan var nu lite efter 17. Vanligtvis så brukar de ta runt 45 minuter för henne.

Hur som helst, vi hoppade in i bilen och åkte hemmåt. Det var bara ett krön som vi hade lite problem med. Jag fick gå ut och putta på bilen (påminnelse: här borta finns det inget som kallas för vinterdäck). När vi kom upp på krönet så kunde man blicka ut över ett tiotal bilar som stod krockade eller överlämnade på andra sidan, och när vi började ta oss ner för backen så bara gled vi. Halt som fabian. Men vi överlevde det med, och till slut så nådde vi huset. Värdpappa Randall fick sova över på jobbet, hihi.

Dagen efter så bestämde Matthew och jag oss för att ta en promenad. Vi gick väldigt långt, men det hör inte hit. Titta iställst på förödelsen vid kullen!

Ha nu i åtanke att detta är bara en liten country road av många, många, många isiga bilvägar i Alabama. På vissa motorvägar var har det skett seriekrockar med 100+ bilar inblandade osv. De är inte så vana vid snö här, och alla 16-åringar med körkort är inte så ansvarsfulla. Samt att de kanske aldrig har kört i snö förut. Det är inte riktigt som i Sverige här, man behöver inte köra halkbana.

Mitt hus i snömiljö med isig uppfart.

Isig väg. Stackars Alabamer.

Det var allt för idag. Men om ni vill se lite mer förödelse så kan ni kika in på det album som Andreas skickade till mig. Du hittar det här.

Stor kram från ett Alabama, som idag bjuder på 12 grader och solsken... blir aldrig klok på vädret.

Kommentarer (4)

Livet i Alabama

Publicerad 2014-01-26 21:38:25 i Allmänt,

Usel på att blogga, ja det har jag blivit. Men det behöver inte vara enbart negativt. Ett tecken på att jag sysselsätter mig med annat. Jag har inte längre möjlighet att offra fyra lördagstimmar för att skriva ett djupt blogginlägg, för jag har andra aktiviteter för mig. Som igår, till exempel.

Igår så vaknade jag och pratade med mor och far i en timme. Gjorde mig iordning, åt lite frukost och sedan så hoppade vi in i bilen för att åka på en liten shoppingtur. Jag handlade lite kläder som jag tänkte ha på mig på en skoldans som jag ska gå på, på fredag. Lunch åt vi på en tysk restaurang (ja tänk, en tysk restaurang i Alabama!). Gott smakade det i alla fall och när jag hade ätit upp så gick jag fram till den gamla damen som ägde stället och sa att "Mein Bratwurst schmeckt sehr gut!", jag tror att hon blev positivt överraskad. Vi växlade några meningar på tyska, men sedan så började hon snacka så mycket att jag inte förstod. I panik så bestämde jag mig för att prata engelska.

Mätta och belåtna så skjutsade familjen iväg mig till Trussville för att släppa av mig vid biografen som de har där för att jag skulle möta Ashley (och delar utav hennes familj). Tillsammans såg vi på "Lone Survivor", en film om ett gäng navy-seal soldater ska utföra något uppdrag i Afghanistan - men så går det åt pipsvängen och bara en av dem överlever. Based on a true story.

Förr eller senare så tog filmen slut, och jag var medbjuden hem till Ashleys hus, där stämningen var på topp. Vi åt och sedan så fick jag lyssna på den ena familjehistorien efter den andra. Några timmar senare så började klockan bli mycket och Ashley hem mig i hennes Mustang(!).

Sammanfattningsvis: kanonlördag!

Kommentarer (0)

164/164

Publicerad 2014-01-19 05:25:31 i Allmänt,

Hej, kära vänner.

Idag så känner jag för att skriva ett blogginlägg. Idag är även dagen då jag har varit här i 164 dagar. Det kan låta banalt, men det innebär att jag idag också har 164 dagar kvar. Jag har alltså spenderat 50% av min tid här.

Det har varit roligt. Jag har haft många älskvärda stunder. Jag har mött härliga människor från alla möjliga nationer.

Men ändå så är det lite blandade känslor. Hur ska jag hantera detta? Jag ska nog inte göra något speciellt. Men det känns som om tiden kommer rinna iväg nu, snabbare än jag anar. Vi får väl se, hur det bilr. Det är en spännande tid som jag har framför mig.

Visst känns det verkligen som att jag har kommit in i vardagen här nu. På något sätt känns det som om jag hör hemma här, även om min kärlek till Sverige har vuxit med sjumilakliv.

Mer än såhär blir det inte. Jag har lite bloggskisser i huvudet som jag ska försöka att förverkliga, men hoppas inte på för mycket.

För er som tycker det är roligt att höra om när jag mår bra osv, så kan jag hälsa att lördagen som till en början såg ganska mörk ut, slutade kanonkul! :)

Kram Axel

Kommentarer (2)

Att svara på kommentarer...

Publicerad 2014-01-14 02:30:00 i Allmänt,

...kanske inte är min bästa egenskap. Men jag älskar hur det någon gång i veckan plingar till i telefonen, och texten "Du har fått en kommentar!" lyser upp hela skärmen. Härligt!!!

Nu är det såhär, att för några dagar så kom Cecilia med en intressant frågeställning, som jag nu tänkte passa på att ge svar på, i ett inlägg.

Hur är engelskan när man har varit i USA i en månad? Lär man sig mycket eller lite? Vad utvecklas mest talspråket eller skriftspråket? Några tips på hur man kan förbättra sin innan man åker dit till USA?

Hur gick det att prata svenska inför klassen? Hur reagerade dem?

Hej, Cecilia!

Att du nu frågar hur engelskan förbättras på bara en månad gör att jag blir lite förvirrad. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det kändes i början av september, men jag vågar nog påstå att det kändes ungefär som nu. Det känns som om jag har utvecklats mycket och bra, fast omedvetet. Rent vokabulärt så har jag även utvecklats, och då och då snappar jag upp nya ord och uttryck som jag försöker att använda. Men den största skillnaden tror jag ändå är att man vänjer sig vid att använda språket, blir bekväm och får mycket naturlig mängdträning. Talspråket (inkl. hörförståelse) är utan tvekan det som jag har utvecklat mest. Visst så har även skriftspråket (och läsförståelsen) förbättrats, men kanske inte lika drastiskt som talspråket. Prata gör jag hela tiden, skriver gör jag ibland.

Svenskar, inklusive jag, får ofta höra att vi är duktiga på engelska, och jag kan inte mer än att hålla med. Vi är bra. Jag tycker inte att du behöver förbereda dig på något speciellt sätt innan du far iväg, det gjorde inte jag. Mitt råd till dig när du väl är på plats skulle vara att försöka sätta sig i så många situationer som möjligt, där man tvingas att prata.

Att prata svenska inför klassen var speciellt. Som jag nämde kändes det lite som att prata med en dator, eftersom det är där jag oftast brukar prata svenska. Sedan brukar jag ju inte heller ha 20 par öron som omedvetna om vad jag säger, lyssnar på orden som kommer ur min mun. De flesta i klassen försökte nog lyssna efter enstaka ord för att se om de kunde förstå något. När jag frågade Mia när hon skulle ta studenten, så var det en kille som utbrast "Student! I heard student!".

Nu har vi fått det överstökat. Jag önskar Ceclia och alla er andra en trevlig kväll, så ska jag nu dricka upp det sista av min coca-cola. Åh, dessa ögonblicksbilder.

Kram!

Kommentarer (1)

Honung

Publicerad 2014-01-11 18:10:04 i Allmänt,

Kanske borde jag satsa på att skriva lite kortare inlägg, om lite mer vardagliga händelser. Jag tror att det kan vara minst lika intressant som vilket annat inlägg som helst. Så nu ska jag idag berätta om det som jag tror kallas "southern hospitality". Om jag har uppfattat det hela korrekt så handlar det om att människor generellt sett är sociala, trevliga och ja, allmänt gulliga emot varandra.

Exempel ur verkliga livet.

Något som jag minns är när jag har blivit kallad "honey" eller baby". Som den dagen då jag skulle gå och prata med min studievägledare, mrs. Gibson, och när jag klev in på hennes kontor så inledde hon med "What can I do for you honey?".

Jag har svårt att se syven på Falkenbergs gymnasieskola klämma ur sig något i stil med "Vad kan jag hjälpa dig med, sötnos?". Men här så är det standard.

Jahapp, nu ska jag åka och shoppa. Eller något i den stilen, jag vet faktiskt inte. Ha en braaaaaa lördag, så laddar jag upp en bild på ett träd i Afrika!

Kommentarer (1)

Svenskprat

Publicerad 2014-01-09 06:10:38 i Allmänt,

Jag är medveten om att jag kan (och bör) uppfattas som hysterisk när jag inte skiver något inlägg på 10 dagar och sedan slänger in två stycken inom loppet av någon timme, men jag har en sak till som jag vill dela med mig av.

Igår pratade jag svenska, face-to-face, med en svensktalande människa för första gången på fem månader. Jag har inte glömt hur man gör! Hur gick detta till, klurar ni nu på. Det är så här. En av förra årets utbytesstudenter, Mia från Skåne, hade återvänt under jullovet för att hälsa på. Så jag fick möjlighet att prata lite på svenska. Dock så kändes det som om jag pratade med en dator, för det är ju bara där som jag brukar prata på svensks nu för tiden. Skype, och så liknande. Nåväl, det var roligt och Mia verkar vara en trevlig prick.

Lite lustigt var det dock för det första hon sa var något i stil med "Vart kommer du ifrån då?" och då kunde jag direkt klippa till med "Ja, jag hör ju att du är från Skåne i alla fall!". Vi pratade lite smått men det dröjde inte så länge innan det blev engelska för hela slanten igen, mest för att det känns ganska respektlöst att sitta i ett rum med några amerikanare och samtala på ett språk som de inte förstår.

Och så idag, så ville min engelskalärarinna att vi skulle prata svenska igen, då hon ville höra en "riktig" konversation på svenska. Så vi fick "prata svenska" inför hela klassen. Lustigt.

NEHÄ nu börjar jag svamla, vilket betyder läggdags. Klockan är trots allt 23:10. Dröm sött.

Kommentarer (1)

Happy nytt år

Publicerad 2014-01-09 05:04:24 i Allmänt,

2014. Ett nytt år, nya utmaningar. Nya situationer att sätta tänderna i, nya upplevelser att ta del av. Mitt år har börjat bra, men just nu är allt lite snurrigt i mitt huvud. Precis som det ska vara, om man ska utvecklas som människa. Eller något i den stilen - tror jag.

Jag hade förmånen att få spendera mitt nyår med några AFS-vänner i Nashville, Tennessee. Det var en härlig upplevelse och med mig hem till Alabama tog jag med mig många minnen som jag sent kommer att glömma.

Chile, Japan, Norge & Sverige.

På kvällen den 30:e försökte vi oss på att köra någon slags internationell middag, så Rima från Japan lagade japanskt, Ingrid kokade risgrynsgröt och själv så rullade jag köttbullar. Inte min bästa sats med köttbullar kanske, men den var helt okej. Esteban behövde inte göra något, det var ju hans födelsedag!

Själva nyårsafton spenderades i downtown Nashville, till en stor del på Broadway (ja, det finns en Broadway i Nashville) där de hade en stor scen och mycket musikunderhållnig. Nashville är känt som "musikstaden", och framförallt för country-musik, som är extra poppis här i sydstaterna.

Vi hade inte så mycket att göra under eftermiddagen, då vi kom till downtown runt tre på eftermiddagen och då är det som ni säkert vet fortfarande nio timmar till det nya året. Så vi spenderade tid på att bland annat titta på fulla amerikanska ungdomar som sjöng kareoke. Mycket (!!!) underhållande.

I väntan på tolvslaget så spatserade vi omkring och efter ett tag så hamnade vi på en promenadbro, där vi passade på att ta en bild med Nashville i bakgrunden. Bilden kanske inte den bästa, men det finns i alla fall höga hus. Någonstans på bilden.

Runt nio-tiden så beslutade vi oss för att knipa en plats i folkmassorna framför den stora scenen (runt 75 000 personer var på plats) för att inte hamna allt förlångt bak.

Någon kanske har hört talas om den stora discobollen som de sänker som nedräkning till det nya året på Times Square i New York City? I Nashville har de istället en not! Kola på den röda krumeluren överst i bild.

Här var det nytt år. Hej och välkommen 2014!

Hade inte så mycket mer att bjda på idag, men med dessa små vykort önskar jag allihopa ett härligt 2014!

Mitt smile är inte att leka med!

Kommentarer (1)

Juldag och lite därtill

Publicerad 2013-12-29 21:36:26 i Allmänt,

Efter fyrtioåtta timmars konstant kämpande med internetanslutningen så har jag lyckats med att överlista detta mystiska nätverk som hägrar i familjens hus. Eller något i den stilen - hur som helst så är jag nu uppkopplad och här följer en lägesrapport!

Juleriet ägde enligt amerikansk tradition på juldagsmorgonen. Jag låg i min säng och dagdrömde om livet när min värdbror Matthew plötsligt kom och började banka på dörren. "Wake up, wake up!!". Jaja, jag kommer. Så jag drog på mig något halvdant och sedan så smög jag ut till soffan. Så här gick det till.

Jag fick min julstrumpa som var välfylld med alla möjliga gotterier. Mest fascinerad var jag dock över de "peanut butter cups" som jag fann där innuti. Det är ungefär vad det låtersom. En chokladbit med jordnötssmör innuti (jättegott!), men de som jag fann i julstrumpan var gigantiska! Två stycken som vägde 8 oz styck, alltså totalt ett pound (454g) choklad. Inte var de helt nyttiga heller. 1200 kcal, styck. Lille Matthew tryckte i sig den första på juldagen och den andra under annandagen. Själv är jag inte klar med den första ännu...

Jul är kul. Jag fick massor av fina paket! En pyjamas (Matthew fick en likadan!), en Alabama-halsduk, en burk pepparkakor, en tröja från Colorado med texten "Colorado", presentkort, läslampa, en barbapapa....(hallå familjen?), en låda med svenska delikatesser. Knäckebröd och godis! En Alabama-mössa!

Här har ni bild på pyjamasarna...

Så småningom passrade klockan midnatt och det var annandag jul. Jag och Matthew var ensamma hemma hela dagen då de arbetande återgår till sina jobb på annandagen. Vi är bra på att inte göra något alls, när vi är ensamma hemma. Nåväl. På kvällen hade vi (ett gäng) planerat att åka till Airwalk som är en lekplats för stora barn. Massor av studsmattor överallt... det är nog lättare att förklara med visuella hjälpmedel. Scrolla ner!

Jag skulle vilja påstå att det finns tre olika "avdelningar", en öppen yta med studsmattor, ett avspärrat område där man kan spela "dogdgeball" (jägarboll?) och så en finns det även skumgummigropar!