Svenskprat
Jag är medveten om att jag kan (och bör) uppfattas som hysterisk när jag inte skiver något inlägg på 10 dagar och sedan slänger in två stycken inom loppet av någon timme, men jag har en sak till som jag vill dela med mig av.
Igår pratade jag svenska, face-to-face, med en svensktalande människa för första gången på fem månader. Jag har inte glömt hur man gör! Hur gick detta till, klurar ni nu på. Det är så här. En av förra årets utbytesstudenter, Mia från Skåne, hade återvänt under jullovet för att hälsa på. Så jag fick möjlighet att prata lite på svenska. Dock så kändes det som om jag pratade med en dator, för det är ju bara där som jag brukar prata på svensks nu för tiden. Skype, och så liknande. Nåväl, det var roligt och Mia verkar vara en trevlig prick.
Lite lustigt var det dock för det första hon sa var något i stil med "Vart kommer du ifrån då?" och då kunde jag direkt klippa till med "Ja, jag hör ju att du är från Skåne i alla fall!". Vi pratade lite smått men det dröjde inte så länge innan det blev engelska för hela slanten igen, mest för att det känns ganska respektlöst att sitta i ett rum med några amerikanare och samtala på ett språk som de inte förstår.
Och så idag, så ville min engelskalärarinna att vi skulle prata svenska igen, då hon ville höra en "riktig" konversation på svenska. Så vi fick "prata svenska" inför hela klassen. Lustigt.
NEHÄ nu börjar jag svamla, vilket betyder läggdags. Klockan är trots allt 23:10. Dröm sött.
