Ögonblicksbild
lokal tid: 22:38 (10:38 pm) onsdagen den 26 februari 2014
Ligger i sängen och funderar på när jag senast skrev blogg. Det var ett tag sedan, tror jag. Fick lite plötslig inspiration och så kliade det även lite i fingertopparna; så nu kör vi.
Ja. Hur har jag det nu? Sanningen är att dagarna flyger förbi. Jag har roligt i skolan. Skolan som på ytan verkar strikt har sedan länge visat sig vara motsatsen. Man får hitta kryphålen, helt enkelt. Alla lärare är olika. Undervisningsnivån är förhållandevis låg. I "Pre-calculus" som är min svåraste mattekurs så har vi prov i morgon. Om jag hade varit i Sverige nu, så hade jag nog haft dödsångest. Men istället så bryr jag mig inte ett dugg om hur mycket sömn jag får - det är ju ändå bara flervalsfrågor.
Igår så fick vi en ny skolbuss. Inte helt ny, men den var ny för mig. Fram till igår så har vi haft skolans äldsta buss från 2001, men den nya är från 2006. Dock så är våran afroamerikanska busschaufför lite upprörd eftersom han alltid får ta över de gamla bussarna från någon av de vita lärarna, samtidigt som de får splitternya bussar (modell 2014). Kanske borde jag införa en likabehandlingsplan?
Nu jag har varit lite väl kritisk. Jag måste ändå få passa på att lyfta fram hur trevliga folk generellt sett är här borta. Hjälpsamma. Vänliga. Ett solklart exempel är hur folk under "snökaoset" ställde upp för samhället och tipsade folk om körtekniker, erbjöd skjuts eller sandade de isigaste backarna, allt på eget intiativ. Skolor, kyrkor, restauranger, hotell och liknande anläggnigar öppnade upp sina dörrar och lät folk som hade fastnat med bilen komma in och värma sig, och på många ställen bjöds det till och med på mat. DETTA, kanske ändå är det som kallas för "Souther Hospitality" - uttrycket som har svårt att sätta fingret på.
En random bild från i fredags när jag och Matthew var ute och jagade tåg får avsluta inlägget. Nej, vi skolkade inte. Men skolan hade strömavbrott så det fanns liksom ingen anledning att åka dit! Ja, visst har jag klippt mig.
