Axel - i Alabama som utbytesstudent 2013/2014

Lite storm idag men inte lika stormigt som igår. Ingen behöver oroa sig. Vi fick dock gå hem tidigare från skolan pga risk, men det utnyttjade jag och Ashley genom att åka till Mickey D, i folkmun kallat Donken/McDonalds.Vi åkte förbi en skylt som jag har sett från skolbussen ett par gånger, men eftersom skolbussen inte precis har tid att stanna för en fotostund så övertalade jag Ashley att göra ett stopp!

 

Ni som fattar varför skylten är speciell kan väl skriva en kommentar? Notera även att det är en krokig liten grusväg!

 

Ska kämpa trots att jag bara har en hand att blogga med. Idag fick vi åka hem från skolan kl 13:00 istället för 14:55, på grund av den inkommande stormen. Än så länge så vi inte fått ta del av något annat än massor av åskknallar här i Odenville, men på nyheterna så bevakar de vädersitutionen och nog rör sig tornadostormen sakta men säkert mot oss. Just nu härjar den i västra Alabama. 

 

Jag bor på den svarta pricken vid den lila pricken!

Om jag bloggar lite kasst under de fyra kommande veckorna, så är det för att det tar lång tid att skriva med bara en hand. Innan ni frågar, det rör sig om en liten basebollincident.

 

PROM! PROM! PROM! PROM! PROM! Eller BAL, som det heter på svenska. Hur som helst - så var det min tur. Att uppleva denna amerikanska tradition som jag har läst om i diverse tidigare utbytesstudenters bloggar var en fantastisk upplevelse. Jag hade kalaskul! Precis som jag berättade på bloggen i februari så hade jag frågat Ashley om hon ville gå med mig till prom, och som tur var så ville hon ju det - så vi gick tillsammans!

 

Ashley hade dock lite att pyssla med underdagen. Det blir ju lätt så om man är tjej och ska göra sig fin. Naglar på fötter och tår som ska fixas, syssla med smink, locka till håret och så slutligen att få på sig själva klänningen (vilket inte nödvänligtvis behöver vara helt enkelt)! Ashley hade haft en tuff kväll dagen innan så jag unnade henne att ta det lite lugnt och bli ompysslad. Själv så hade jag min smoking att ta på mig, men det var ju ingen större konst. Jag tror inte att jag ska skriva så jättemycket mera och istället låta bilderna tala för sig själva.

 

Hemma på verandan, innan jag åkte över till Ashleys hus. Lagom snygg?

Tjabba! Det får bli ett snabbt inlägg nu. Men som jag skrev igår så skulle vi idag fira min födelsedag genom att släpa med Ashley ut och äta mat! Så det gjorde vi. Efter kyrkan så for vi iväg till en lite finare kinarestaurang som hette "P.F. Chang's", jag har inte en aning om vad det står för - men det var mycket gott! Som ni kanske kan ana hade jag beställt in någon slags biff med broccoli, och så åt jag massor med ris, såklart!

 

Restaurangen låg mitt i ett shoppingcenter så efter maten passade jag på att gå in i en tvättäkta applestore. Jag har aldrig tidigare varit i en applestore, men de hade verkligen surfplattor/iphones/macs överallt. Jättemånga anställda. Unikt är också att de har ingen kassa, alla anställda springer omkring med en iphone med något specialskal på som kan läsa kort. Det verkar smidigt.

 

Vi åt efterrätt på "the Cheesecake Factory". Av namnet att döma så kan man lätt tro att de bara har cheesecake, men det är en restaurang där de serverar all möjlig mat. Men, eftersom vi var ute efter något sött så blev det såklart cheesecake. Det var mycket smarrigt. Dock så drog jag kanske inte det längsta strået vad gällde cheesecaken - men den var inte fy skam ändå. 

 

12 april 2014, kl 22:12

Hej! Nu tar vi en kort liten paus från mina Disneysagor för att istället prata om min födelsedag. Ja, jag har fyllt år!!! Som jag säkert har skrivit någonstans här på bloggen så föddes jag 11 april 1995, och igår så var det hela 19(!) år sedan. Att vara 19 är lite halvbittert. Jag känner mig vuxen, men samtidigt väldigt övervakad här i USA. Det kan ara frustreranden. 18 tyckte jag annars var en bra ålder. När man är 18 så är man fortfarande ett barn, fast med vuxna förmåner. Men som 19, då får man allt ta sig i kragen!

 

Hur som helst. Vaknade upp gjorde jag i ett hotellrum i downtown Birmingham, då jag var på ett event som kallades för "Beta club convention". "Beta club" är en klubb som finns på de flesta high schools i USA, och bara de med högt betygssnitt får vara med. På convention så möttes all betaklubbar i Alabama och så hade de lite föreläsningar osv. Jag och mina kära utbtyesstudentvänner fick åka med trots att vi egentligen är medlemmar i betaklubben. Nog med sidospår, vi ska ju prata om min födelsedag nu!

 

Under förmiddagen i hotellobbyn så sjöng ett gäng ur vår betaklubb för mig, det var mysigt. Jag fick även höra "Happy Birthday Axel!!" mest hela dagen, mycket mera än vad jag är van vid.

 

När vi var klara med betaklubb konventet så åkte vi till den stora gallerian i Birmingham för att äta och shoppa, om man så ville. Jag gick mest runt med någon skum snubbe från skolan som hade bestämt sig för att följa efter mig. Så kan det gå ibland! Men jag var snäll och social, som man bör vara. Vid 15:30 skulle vi mötas ute vid skolbussarna igen men mina kära utbytesstudentvänner samt en tjej som heter Stephanie var några minuter sena och det gjorde mig orolig, då jag hade en tid att passa. Men när de tågade ut med en kaktårta så kunde jag inte annat än att le och vara glad.

 

Från höger i bild: Stephanie, Milena, jag, Anna, Jeni & Marie.

Animal Kingdom. Dag två i Disneypark. Animal Kingdom är parken som man skulle kunna kalla för "djurparken", men de har även lite annat än djur att erbjuda. De har ett Afrika-område och ett Asien-område, där man kan ta del av lite kultur i form av mat, dans, arkitektur och dyligt. De hade ett dinosaurieområde där man kunde åka på dinosafari... det var spännande. Men de hade även ett "riktigt" safari där man fick åka bak på en lastbil och se riktiga djur i inte lika autentisk miljö. Jag tycker att vi börjar med bilder därifrån!

 

I kön så passade jag på att knäppa en "selfie", ett självporträtt, helt enkelt.

Klockan gick (så som den tenderar att göra ibland) och söndagen tog så småningom slut, men det var nog ingen som var ledsen för det. På måndagen skulle vi ju åka till den första Disneyparken!

 

Japp, den första. Här i USA så ska allt vara stort och kostsamt, tydligen. Så för att tjäna så mycket pengar som möjligt så har Walt Disney bestämt sig för att bygga FYRA olika Disneyparker i samma område, så att besökarna måste stanna i minst en vecka för att hinna med att se allt. Fast, sen så hinner man ändå med långt ifrån allt i varje park. De fyra parkerna som man kan springa omkring i är (i den ordning vi besökte dem): Hollywood Studios, Animal Kingdom, Magic Kingdom, Epcot. Jag ska förklara mer i detalj senare om varje park och vad den erbjuder, håll ut.

 

Så var det måndag, och idag så skulle vi åka till Hollywood Studios. Det är den av Disneyparkerna som lägger mest fokus på film, och mycket rekvisita som har används kan återfinnas där. De har även byggt upp restauranger likt de restauranger som finns i Disneyfilmer, så som "Pizza Planet" från Toy Story, där vi åt kvällsmat. 

 Ett område i parken hade de valt att kalla för "Streets of America". Där hade de kulisser och beroende på vilken vinkel man tittade i så kunde det se ut som New York City, San Francisco eller Boston. Så självklart knäppte jag bilder. Tyvärr fattade jag aldrig hur man skulle titta för att se Boston. Men å andra sidan, så har jag inte en aning om vad som kännetecknar Boston.

 

Nu är det dags! Han är tillbaka! Vem? Jag!!!

 

Spring break var det ju som sagt förra veckan, och jag åkte på utflykt med AFS till Florida. Det var kalaskul. Men vi börjar sakta och säkert...

 

På lördagsmorgonen så vaknade jag upp tidigt och duschade, dumma tvångstankar som alltid får mig att duscha på morgonen. Men nog om det. Med skjuts utav både värdpappa och en AFS-volontär som heter Ben så hamnade jag i Hoover, Alabama, där hela vårt Disney-gäng skulle mötas för avfärd mot Orlando, Florida!

 

Vi hade hyrt en stor van (eller som det heter på svenska, minibus) som skulle ta oss ner till Orlando. Jag som tycker att det är coolt med bilar noterade att det var en Ford E-350. Nåväl. Bilresan var på 90 mil så det var bara att hoppa in och börja åka. Runt lunchtid så nådde vi gränsen till Florida, vilket också betyder att man får skruva tillbaka klockan en timme. Det är förvirrande att åka bil i USA. 

 

Solen sken, och visst var vi lyckliga. Spana även in den där långa killen... han måste ju vara minst 186 cm.