Axel - i Alabama som utbytesstudent 2013/2014

Trevlig valborgsmässoafton, eller vad man nu kan tänkas säga på denna dag. En sådan afton tänkte jag ha i alla fall. En trevlig alltså. Ikväll befinner jag mig i Göteborg, där Chalmers Cortège går av stapeln. Det är ett evenemang som som har anordnats på valborgsmässoafton i stort sett varje år under de senaste 100 åren. Cortègen utgörs av ett antal vagnar med som är inspirerade av komiska eller viktiga händelser som har hänt under året. På vagnarna pågår någonslags levande teater, som spelas upp av chalmersstudenter. Tycker man nu att detta verkar intressant så kan man ta reda på mera med hjälp av en hemsida som heter Google.

 

Men nu, har det blivit dags för ytterligare ett "tips-på-vad-du-kan-göra-när-du-inte-har-något-att-göra-och-tänker-på-USA"! Idag blir mitt tips att: lär dig något om en stad du inte vet så mycket om!

 

För att hjälpa er på traven så tänkte jag börja med att berätta lite om en stad som jag av flera anledningar finner intressant, Detroit!

Idag är det en vanlig måndag, och då kan det behövas något extra för att bli på bra humör. Kanske kan jag hjälpa till med det, kanske kan jag det inte. Jag tänkte ialla fall bjuda er på en tur backstage.

 

Vadå backstage? Det återstår att se. Med backstage menar jag typ... vad som gömmer sig bakom bloggens kritvita fasad.

 

Här, till exempel hittar vi ett manus som jag följer när jag till varje tisdag diktar ihop ett nytt inlägg.

Hej! Idag har jag varit på äventyr. I Göteborg. "Hm, vadå?" tänker ni. Jag ska berätta. Det var nämligen såhär att facebookgruppens andra inofficiella utbytesstudentträff i Göteborg gick av stapeln idag. Jag har varit med på ett liknande evenemang tidigare, om du har lust att läsa om det så gör du det här.

 

Det hela började med en timmes tågresa där jag satt och snällt tittade ut genom fönstret. I öronen spelades musik. Det är härligt att lyssna på musik som kan förknippas till en plats, och vad passar då bättre än att lyssna på ett rykande färskt album av Håkan Hellström när man är påväg till Göteborg? När jag tänker efter så är det nog en hel del. Kanske att flyga in över New York samtidigt som man lyssnar på Art Garfunkels "A Heart In New York" i behaglig volym... <drömmer mig bort>

 

Väl framme så möttes vi vid de röda bänkarna inne på centralstationen. Där inväntades alla deltagare och sedan gick vi iväg för lunch, en promenad, lite fika osvosvosv. Jag anser det vara lite ointressant att gå in på detaljer här, men jag kan sammanfatta söndagen som jättetrevlig! Alltid mysigt att träffa nya rara människor och speciellt när de är i ungefär samma situation som jag själv. Alltså, med USA och allt vad det innebär.

 

För en kort tid sedan utlovade jag i en kommentar att skriva ett stycke text om löpträning. Det är något med ordet löpträning som jag inte gillar, så jag tänkte förkorta ordet lite och istället kalla det för enbart träning. Jag vet inte riktigt vart detta inlägget kommer att landa, men nu kör vi.

 

Nåväl. Hela träningsgrejen började för 13 månader sedan, när min dåvarande idrottslärare berättade förr oss att "om två månader ska ni springa en mil". Det visade sig vara en skolaktivitet i form av långdistanslöpning. Jag, som tidigare aldrig har varit mycket för idrott eller sport över huvud taget, beslutade mig för att ta uppgiften seriöst, träna inför den och sedan prestera mitt yttersta. Vilket jag också gjorde.

 

Efter två månaders uppladdning i olika former så stod jag redo att köra. Den så kallade "milen" visade sig till min stora besvikelse vara 10.8km. Lite surt, tyckte jag. Det hade varit roligare om det var exakt en mil, då jag ser det som en slags måttstock. Hur som helst, jag tog mig runt banan på en hygglig tid (59:17) och jag uppfyllde mitt mål som var att klara det på under 60 minuter. 

 

Detta var i maj 2012. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra med träningen efter "milen" som hade varit mitt stora mål när jag började, men eftersom träningen stärkte mig både fysiskt och psykiskt (självförtroendeboost) så tyckte jag att vore det dumt att sluta. Under sommarmånaderna fortsatte jag att springa i slutet av juli så bestämde jag mig för att ge mig på Göteborgsvarvet, ett halvmarathonlopp som återkommer en gång om året. Den 18 maj återkommer jag med en rapport om hur det gick!

 

Avslutningsvis så skulle jag vilja rekommendera allmänheten (eller åtminsone de som har läst hela inlägget) att börja träna, om ni inte gör det. Det behöver inte vara någon stor grej, jag var värdelös i början. Gick längre sträcka än vad jag sprang. Men jag gav inte upp, och det gav resultat. De rent fysiskt resultaten struntar jag i, men det som jag verkligen tycker är häftigt är hur i alla fall jag växte inombords. Självsäkherheten ökar, det är svårt att säga varför, men troligtvis för att man är van att pusha sig själv under träningspassen. Och självklart, så är känslan efter ett väl genomfört träningspass den bästa som finns!

 

Ha nu en jättetrevlig helg, så hörs vi snart! HEJDÅ! :DDD

Välkommen!

 

Det har blivit dags för den tredje delen i mikroserien "tips-på-vad-du-kan-göra-när-du-inte-har-något-att-göra-och-tänker-på-USA"!

 

Ofta när jag inte har något att göra och tänker på USA, så brukar jag tillåta mig själv att fascineras över arkitekturen som återfinns i de stora städerna, men framförallt på Manhattan i New York. Tyvärr har jag aldrig besökt östkusten av USA, men den dagen kommer (7 augusti)! 

 

Med detta i tanken så blir veckans "tips-på-vad-du-kan-göra-när-du-inte-har-något-att-göra-och-tänker-på-USA" att: titta på bilder över New York!

 

Jag sparkar igång med två av mina personliga favoritbilder. Den översta är från 1932 och till vänster i bild ser vi den då två år gamla Chrysler Building. På den nedre av de två bilderna har vi Empire State Building, den högsta byggnaden på Manhattan (sedan 9/11).

 

Hemligt tips: bägge bilderna fungerar utmärkt som skrivbordsunderlägg! Högupplösta exemplar hämtas här eller här.

Måndag, och jag är hemma igen efter helgens fantastiska äventyr. Under fredagskvällen, hela lördagen och större delen av söndagen så var jag på en mentorsutbildning vid Chalmers i Göteborg. Det är lätt att få fel uppfattning av "mentorsutbildning", så tillåt mig att förklara. Helgen gick ut på att vi som var där ska bli bättre på att förklara varför vissa tal i matematiken beter sig som det gör. Till exempel, varför är x⁰ = 1? (x ≠ 0).

 

Vi fick också träna på att förklara matematiska räknesätt på ett pedagogiskt sätt där tanken är att eleverna själva ska få leta efter och upptäcka mönster. Jag bjuder på ytterligare ett exempel; jag fick uppdraget att lära ut ekvationssystem till en grupp som bestod utav mig själv och tre nior. När jag var färdig med det så var det två av niornas tur att förklara för mig hur man bevisar volymen och mantelarean på ett klot. 

 

Sammanfattningsvis så har jag haft en rolig och givande helg, och jag har haft oändligt mycket roligare än vad jag hade haft hemma framför datorn! 

 

Till er som vill veta mer om matteprojektet, läs gärna lite här.

 

Det är en fin dag idag. Av flera olika anledningar. Vädret har varit bra, härligt varmt och våren är verkligen på gång. Men den anledningen som har varit mest bidragande av alla är nog att jag har tagit körkort! Riktigt härligt, men det kändes lite skumt att köra iväg utan en grön skylt därbak. Jag ska nog vänja mig.

 

Körkortsprovet består som ni kanske känner till utav två delar, ett teoretiskt prov och en praktisk del, "uppkörningen". Jag började kl 10:45 med att spika 63/65 rätt på det teoretiska, vilket jag är rätt så stolt över, hehe. Gränsen för godkänt går vid 52, dvs 80%. Kl 13:30 var det dags för körprov. Jag fick köra ett varv i staden, upp på motorvägen, ner från motorvägen, backa runt ett hörn och till sist återvända till utsprungsplatsen, för att sedan glatt springa hem med bilnyckeln i högsta hugg!

 

När detta inlägget publiceras sitter jag vid skolbänken, i väntan på att lektionen i svenska ska börja. Men det ska vi inte prata om nu, utan istället något helt annat! Det är en ny vecka, men framförallt så är det tisdag! Det är dags för del två i mitt lilla projekt med "tips-på-vad-du-kan-göra-när-du-inte-har-något-att-göra-och-tänker-på-USA"! Jag ser ingen anledning att fortsätta svamla, så istället kastar jag mig rakt in mot inläggets kärna.

 

Veckans tips-på-vad-du-kan-göra-när-du-inte-har-något-att-göra-och-tänker-på-USA är att: lyssna på musik som får dig att längta till USA!

 

Det där med musik är rätt så personligt, själv så brukar jag inte berätta för människor i min omgivning vad för musik som jag lyssnar på. Varför vet jag egentligen inte, men i grund och botten så är jag väl rädd för att ta emot kritik. 

 

 

Musiksmak är en personlig egenskap, det svårt att generallisera och ta fram en spellista som passar alla. Jag har i alla fall gjort ett försök, och resultatet, ja, det delar jag med mig av: Axel USA.

 

Om nu det inte var något i listan som föll dig i smaken så har du nu två alternativ. Antingen så sätter du ihop en egen spellista som inspirerar dig, eller så gör du det inte.

 

För tillfället så har jag inte så mycket mer att bjuda på, men jag önskar er alla en fortsatt trevlig tisdag.

Hej!

 

Ny vecka efter en grötig helg. Vadå grötig? Fråga inte mig! Det var det första ordet som kom till mig när jag tänkte tillbaka på helgen. Fick gjort en del skolarbete men var hemma i princip hela helgen. Därav grötig.

 

Idag har jag däremot varit effektiv. Någolunda effektiv, åtminståne. Jag vet inte vad som var dagens största händelse, att jag fick mina flygbiljetter eller att jag sökte nytt pass. Båda delarna är nödvänliga för att jag skall komma iväg till USA så det blir svårt att rangordna dem. Men nog känns det bra i alla fall! Flygbiljetterna är en slags bekräftelse på att jag verkligen kommer iväg.

 

Jag kommer som sagt att först flyga till Paris, och det kommer att ta 2 timmar och 10 minuter. Väl där har jag sedan 3 timmar och 40 minuter att spendera på Charles De Gaulle för att sedan ta den andra flighten över Atlanten, som tar 8 timmar och 20 minuter. Spännande!

 

Slutligen tänkte jag öppna ytterligare en dörr till bloggen. Jag har sett att frågor har ställts hej vilt omkring i olika kommentatorsfält i bloggsfären, och nu är det officielt: jag välkomnar frågor även här. Har du något som du funderar över angående utbytesprogrammet, USA, AFS, Falkenberg eller kanske matematik så är det bara att skriva här. Alla typer av frågor är välkomna!

 

Passande bild till inlägget.

Känslan jag har i kroppen just nu... aaaah... Ni vet hur den känns, va? Känslan när man kan vara stolt över sig själv, när självförtroendet är på topp.

 

Jag har idag förtjänat den känslan genom att jobba undan lite grejor som har irriterat mig. Bland annat så har jag skrivit klart en stor idrottsuppgift, räknat lite med integraler, övat på körkortsteori och sist, men den prestation som jag är mest nöjd med idag är löprundan.

 

Allt började som vanligt, jag sprang i mitt vanliga tempo, kanske till och med lite snabbare. När jag hade kommit halvvägs så tänkte jag "Hmm, det har bara gått 25:34. Jag har chans att slå rekord. Jag försöker!!!", och mycket riktigt. Det gjorde jag! Tidigare var mitt rekord på 10km 49:04, men idag lyckades jag springa sträckan på 48:50! Det bästa var kanske inte att jag slog rekordet med 14 sekunder, utan att jag lyckades genomföra sträckan på samma tid som för 8 månader sedan. Trodde jag hade försämrats avsevärt under vintern, men icke!

Hej,

 

Nu är jag vuxen. 18 år. Det känns orealistiskt, men jag ska nog klara av att smälta det.

Hur är det nu, 18 år vill man gärna fylla, men helst inte mer? Vad finns det för fördelar med att åldras? Och nej, jag bryr mig inte om att handla på systembolaget, så jag behöver inte se fram emot att fylla 20.

 

Jag har kommit fram till att det är ointressant att blogga om födelsedagspresenter, men jag måste ändå få nämna en. Från en jättehärlig familj som jag brukar träffa om sommaren på Gotland fick jag 45 USD. Spontant och härligt, men ändå på något sätt betydelsefullt, och jag blev jätteglad. Det är trots allt mina första dollars!

 

Hej!

 

Idag börjar bloggens första följetong. Under de kommande fem veckorna kommer jag att ge "tips-på-vad-du-kan-göra-när-du-inte-har-något-att-göra-och-tänker-på-USA". Jag vet inte vad jag har gett mig in på, och kan inte utlova någon som helst kvalitetsgaranti på dessa inlägg. Men vad gör man inte för en plats i sveriges bloggosfär. Nu kör vi!

Veckans tips-på-vad-du-kan-göra-när-du-inte-har-något-att-göra-och-tänker-på-USA är att: lära dig var alla delstater ligger!

 

Varför skulle man vilja kunna detta? Ja, det kan inte jag svara på då det är individuellt, men personligen så strävar jag dag som natt efter att utveckla min allmänbildning och att kunna peka på en karta och säga "Där ligger ju Kansas!" får väl ändå räknas som ett steg i rätt riktning.

 

Sen så är det ju också lite skoj att läsa andra utbytesstudenters bloggar och se vart de har blivit placerade, genom att titta på kartan som du själv kan måla upp i huvudet. Allt detta tack vare dina goda kunskaper om var de olika delstaterna finns.

 

FAQ (Frequently Asked Question):

Nej, absolut inte! Det finns en jättesmidig hemsida där man kan lära sig genom att klicka. Tjänsten kallas Seterra, och du hittar den här: Seterra Online.

 

Gränssnittet ser ut enligt följande, inte allt för glammigt men ack så funktionellt. Att alla delstater är vita betyder givetvis att jag har alla rätt!

Besöksrekord! Jag är så glad så att jag tänker släppa en bomb, här, mitt i bloggen! Det finns väl ingen anledning att suga på den karamellen längre, eller?

 

... ... ...

 

Blev lite antiklimax i mitt huvud nu. Kom på att jag redan har berättat att det är den 7 augusti som jag flyger iväg över Atlanten... och det skulle ju vara överraskningen. Då får jag istället ta och berätta att snart är flygbiljetterna bokade!

 

Såhär kommer min överresa att se ut:

• 06:50 lyfter planet från Landvetter, Göteborg
• 09:00 landar plandet vid Charles De Gaulle, Paris
• Här ska jag vänta i 260 minuter.
• 13:40 lyfter planet från Paris
• 17:45 (lokal tid) landar planet vid JFK Airport, New York
• och sen återstår antagligen ytterligare en flygresa inrikes i USA, beroende på vart jag blir placerad!

När jag jobbar med skolarbete så jobbar jag oftast inte med skolarbete. Istället hittar jag underhållande blogginlägg om New York, håll till godo: En kärlekssång till NYC

 

 

 

Hej cowboys (eller vem som nu läser min blogg).

 

Allmänt trött är jag idag - av två tänkbara anledningar. Den första består av allt som jag har bakom mig. På lovet har jag hunnit med en Gotlandsresa och så har jag legat hemma och varit sjuk. Den andra anledningen skulle kunna vara det jag har framför mig. Imorgon väntar högskoleprovet, en heldagsaktivitet som bryter ner hjärnan något så fruktansvärt. Tänk om man kunde ha samma koncentrationsnivå en vanlig skoldag som man har under högskoleprovet. Ja, och så har jag självklart det uppenbara framför mig. En drös med skolarbete.

 

Jaha. På torsdag fyller jag 18 år. Det är lätt att komprimera de 18 åren och tänka "oj, vad fort det gick". Men tänk, ändå, så annorlunda allt var bara för 18 år sedan. 1995. Mobiltelefon och dator var två nästintill okända föremål som idag styr våra liv. Äsch, sånt här är tråkigt att läsa om. Men allt var annorlunda, och det är en form av historia som intresserar mig. Eller så är det såpass nära inpå nutiden att det bör kallas för nostalgi. Jag vet inte.

 

Så här ser jag ut idag, i alla fall. 17 år och 359 dagar.