För självgod?
Känslan jag har i kroppen just nu... aaaah... Ni vet hur den känns, va? Känslan när man kan vara stolt över sig själv, när självförtroendet är på topp.
Jag har idag förtjänat den känslan genom att jobba undan lite grejor som har irriterat mig. Bland annat så har jag skrivit klart en stor idrottsuppgift, räknat lite med integraler, övat på körkortsteori och sist, men den prestation som jag är mest nöjd med idag är löprundan.
Allt började som vanligt, jag sprang i mitt vanliga tempo, kanske till och med lite snabbare. När jag hade kommit halvvägs så tänkte jag "Hmm, det har bara gått 25:34. Jag har chans att slå rekord. Jag försöker!!!", och mycket riktigt. Det gjorde jag! Tidigare var mitt rekord på 10km 49:04, men idag lyckades jag springa sträckan på 48:50! Det bästa var kanske inte att jag slog rekordet med 14 sekunder, utan att jag lyckades genomföra sträckan på samma tid som för 8 månader sedan. Trodde jag hade försämrats avsevärt under vintern, men icke!
På bilderna: min klassiska 10km-sträcka och så jag, nöjd med mitt resultat! Reta mig inte för mina stora smalben, jag vet att de nästan är lika stora som mina lår...
Observera: Jag vet redan nu att någon kommer sitta och läsa detta inlägget, och bittert tänka "fan vad han var duktig då", och ja, det må hända. Men om du sitter och tänker så, bestäm dig för att imorgon är det din tur! Dagen kommer inte att bli bättre än vad du gör den till.
Ha det bra!
Axel
