Till den yttersta gränsen och vidare
För en kort tid sedan utlovade jag i en kommentar att skriva ett stycke text om löpträning. Det är något med ordet löpträning som jag inte gillar, så jag tänkte förkorta ordet lite och istället kalla det för enbart träning. Jag vet inte riktigt vart detta inlägget kommer att landa, men nu kör vi.
Nåväl. Hela träningsgrejen började för 13 månader sedan, när min dåvarande idrottslärare berättade förr oss att "om två månader ska ni springa en mil". Det visade sig vara en skolaktivitet i form av långdistanslöpning. Jag, som tidigare aldrig har varit mycket för idrott eller sport över huvud taget, beslutade mig för att ta uppgiften seriöst, träna inför den och sedan prestera mitt yttersta. Vilket jag också gjorde.
Efter två månaders uppladdning i olika former så stod jag redo att köra. Den så kallade "milen" visade sig till min stora besvikelse vara 10.8km. Lite surt, tyckte jag. Det hade varit roligare om det var exakt en mil, då jag ser det som en slags måttstock. Hur som helst, jag tog mig runt banan på en hygglig tid (59:17) och jag uppfyllde mitt mål som var att klara det på under 60 minuter.
Detta var i maj 2012. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra med träningen efter "milen" som hade varit mitt stora mål när jag började, men eftersom träningen stärkte mig både fysiskt och psykiskt (självförtroendeboost) så tyckte jag att vore det dumt att sluta. Under sommarmånaderna fortsatte jag att springa i slutet av juli så bestämde jag mig för att ge mig på Göteborgsvarvet, ett halvmarathonlopp som återkommer en gång om året. Den 18 maj återkommer jag med en rapport om hur det gick!
Avslutningsvis så skulle jag vilja rekommendera allmänheten (eller åtminsone de som har läst hela inlägget) att börja träna, om ni inte gör det. Det behöver inte vara någon stor grej, jag var värdelös i början. Gick längre sträcka än vad jag sprang. Men jag gav inte upp, och det gav resultat. De rent fysiskt resultaten struntar jag i, men det som jag verkligen tycker är häftigt är hur i alla fall jag växte inombords. Självsäkherheten ökar, det är svårt att säga varför, men troligtvis för att man är van att pusha sig själv under träningspassen. Och självklart, så är känslan efter ett väl genomfört träningspass den bästa som finns!
Ha nu en jättetrevlig helg, så hörs vi snart! HEJDÅ! :DDD
