Axel - i Alabama som utbytesstudent 2013/2014

Juldag och lite därtill

Publicerad 2013-12-29 21:36:26 i Allmänt,

Efter fyrtioåtta timmars konstant kämpande med internetanslutningen så har jag lyckats med att överlista detta mystiska nätverk som hägrar i familjens hus. Eller något i den stilen - hur som helst så är jag nu uppkopplad och här följer en lägesrapport!
 
Juleriet ägde enligt amerikansk tradition på juldagsmorgonen. Jag låg i min säng och dagdrömde om livet när min värdbror Matthew plötsligt kom och började banka på dörren. "Wake up, wake up!!". Jaja, jag kommer. Så jag drog på mig något halvdant och sedan så smög jag ut till soffan. Så här gick det till.
 
Jag fick min julstrumpa som var välfylld med alla möjliga gotterier. Mest fascinerad var jag dock över de "peanut butter cups" som jag fann där innuti. Det är ungefär vad det låtersom. En chokladbit med jordnötssmör innuti (jättegott!), men de som jag fann i julstrumpan var gigantiska! Två stycken som vägde 8 oz styck, alltså totalt ett pound (454g) choklad. Inte var de helt nyttiga heller. 1200 kcal, styck. Lille Matthew tryckte i sig den första på juldagen och den andra under annandagen. Själv är jag inte klar med den första ännu...
 
 
 
Jul är kul. Jag fick massor av fina paket! En pyjamas (Matthew fick en likadan!), en Alabama-halsduk, en burk pepparkakor, en tröja från Colorado med texten "Colorado", presentkort, läslampa, en barbapapa....(hallå familjen?), en låda med svenska delikatesser. Knäckebröd och godis! En Alabama-mössa!
 
Här har ni bild på pyjamasarna...
 
 
Så småningom passrade klockan midnatt och det var annandag jul. Jag och Matthew var ensamma hemma hela dagen då de arbetande återgår till sina jobb på annandagen. Vi är bra på att inte göra något alls, när vi är ensamma hemma. Nåväl. På kvällen hade vi (ett gäng) planerat att åka till Airwalk som är en lekplats för stora barn. Massor av studsmattor överallt... det är nog lättare att förklara med visuella hjälpmedel. Scrolla ner!
 
Jag skulle vilja påstå att det finns tre olika "avdelningar", en öppen yta med studsmattor, ett avspärrat område där man kan spela "dogdgeball" (jägarboll?) och så en finns det även skumgummigropar!
 
 
Jag får väl slänga in gruppbilden också, från oss barn som var där och lekte.
 
Från vänster: Ashley! Matthew (som hade tur och fick följa med)! Ashlynn! Jag! Beth! Caelob! Sen så har vi ju en liggande tomte också... Ben! 
 
 
Alla bilder är i HD-kvalité och om eran dator inte klarar av att visa dem så SYND FÖR ER!
Stor bamsealabamakram, 
Axel

Jul, jul, strålande jul

Publicerad 2013-12-25 04:19:51 i Allmänt,

Hej. Idag är det julafton här i Amerika, eller christmas eve' som de säger. Skillnaden mellan Sverige och Amerika när det gäller julafton är väl att i Sverige så är julafton dagen då man firar för hela slanten, men här så är det en tisdag. Lite deprimerande kanske... det känns inte riktitgt som julafton.
 
Här firas jul på juldagen, det vill säga den 25:e. Presenterna öppnas på morgonen, och sedan ska vi äta rester. Men det har jag inget emot. Vi käkade nämligen hemmalagad kinamat idag, som var riktigt god. Vårrullar, biffgryta och stekt ris. Mums!
Någon som var sugen på kinamat... han måste ha varit väldigt sugen eftersom han provsmakade den ena vårrullen och sedan försökte han gömma den under den andra. Kolla noga!
 
Julafton har varit en slapp dag utöver kinamaten. Slappat hela dagen förutom lite nu på kvällen då vi tog en tur runt om i närheten här där vi bor, för att smygtitta på olika julbelysningar. De har en annorlunda kultur här, angående pyntet. Ibland känns det som om det viktigaste är att ha mera pynt än grannen (höll på att skriva granen istället för grannen!).
 
Som ni ser kan man välja att lägga julpyntet på olika nivåer... längst ner har vi någon som verkligen går in för det!
 
Hur som helst, vem du än är. Här här du mitt julkort! God Jul från mig och min familj, här nere i Alabama!

Rocket science & rocket launch!

Publicerad 2013-12-18 04:14:00 i Allmänt,

Det är nu tisdagskväll och det har blivit dags för ytterligare en saga. Idag ska ni få höra om en fysiklektion med min favoritlärare, Coach Gold.
 
Vi hade sedan tidigare planerat att skjuta raketer på torsdag eller fredag för att klura ut vilken som är den optimala avfyrningsvinkeln. Men Gold hade glömt att ta sin medicin och då blir han hyperaktiv. Så "vi" bestämde oss för att försöka avfyra lite idag istället. 
 
För att göra det så behövede vi två saker. 
  1. Raket
  2. Raketbränsle
Det förstnämnda hade vi redan. Raketen i den röda ringen är den raket som vi snart kommer att "avfyra".
 
Nu behövde vi bara raketbränsle. Det var lätt fixat. Gold har satt alla sina fyra kemiklasser till att koka ihop bästa möjliga raketbränsle. Idag så kokade vi ihop en fin sats. Den innehöll natriumnitrat, sackaros, svavel och järnfilspån. 
 
 
Vi blandade i järnspånen för att få smeten att brinna längre, och syftet med att blanda i svavel var för att höja smältpunkten av smeten så att den inte skulle börja rinna iväg.
 
Säkerheten är inte på topp i labbet, det vågar jag nog påstå. Dörren till förrådet med alla kemikalier står alltid öppen på vid gavel och inte är skåpet med de frätande och brandfarliga vätskorna låst heller. Samt att kemikalier blandas hejvilt i stekpannor för att försöka uppnå det optimala raketbränslet. 
 
Det "farligaste" vi har pysslat med i fysiken hemma har väl typ varit att blanda saltsyra med olika metallbitar eller något i den stilen. Här i USA snackar vi dock!
 
 
Vi provkörde lite raketbränsle i dragskåpet och det funkade bra. Det gick hål i aluminiumfolien, åtminstone. Vi proppade snabbt ner smeten i ett litet cylinderformat pappersrör som vi sedan petade in i raketen underifrån.
 
 
Nu har det blivit dags för avfyrning. Med cirka 10 minuter kvar av lektionen så var tiden knapp. Men jag ville gärna se avfyrningen och inombords hade jag redan tagit beslutet att "om det drar över på tiden så kommer jag medvetet försent till nästa lektion". Hur ofta får man se raketuppskjutningar, liksom?
 
 
Som ni ser har vi en liten avfyrningsramp i plast, som vi stack ner i en myrstack för att få rätt lutning, en så kallad "redneck solution".
 
Förväntansfulla elever, sekunderna innan avfyrning.
 
 
 
Gold hade tänkt att avfyra raketen med hjälp av en sladd och gnistor från ett skruvdragarbatteri, men det lyckades inte. Vi började få ont om tid med bara minuter kvar av lektionen. Så han hade en annan lösning på problemet istället...
 
 
Gold galloperade iväg till bilen för att hämta något. När han kom tillbaka med denna röda dunk i sin hand så måste jag erkänna att jag blev lite orolig. Inte för mitt personliga välmående, men faktum är att vi var typ 100 meter från skolan och det blåste väldigt mycket...
 
I dunken var det alltså bensin. Som vi tände på.
 
 
Till en början så hände det inte så mycket, mer än att det började brinna på gräset och att avfyrningsplattan smälte.
 
 
Gold tyckte vid detta laget att det behövdes lite mer effekt, så han började hälla bensin rakt på elden. Klyftigt, ja, men fyr tog det! 
 
 
Dock så tar det roliga slut här. Raketen brann upp innan bränselt tog fyr, så det får väl klassas som ett misslyckande. Gold fick hoppa omkring för att släcka den eld som hade spridit sig från myrstacken. Ja och idag kan man faktiskt kalla myrorna för myrstackarna. Det kan inte vara lätt att agera avfyrningsramp åt en raket. 
NASA måste vara stolta över oss.
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Mr. Gold kommer ALDRIG att sluta överraska mig.
 
Alla bilder i detta inlägg är tagna med den ypperligt ljusstarka iPhone 4.
 
Annat nytt:
  • Idag var friidrottsträningen jättejobbig, sprang flera tusen meter. Fort gick det också. Samma visa som igår. Med andra ord: mina ben är trötta.
  • Efter jul byter jag från min tyngdlyftningskurs till pre-calculus, en mattekurs som är förberedande för college. Kanske kan jag unvika att hamna alldeles för mycket på efterkälken.
  • Jag har fått julbrev från familjen Forssbeck, Astrid och Jörgen, farmor och farfar, Rima och så från min egna familj! De flesta som läser vet väl inte vilka människorna på raden ovanför här är, men det spelar ingen roll. Nu vet ni i alla fall att era brev har kommit fram och de uppskattas enormt! Roligt att folk tänker på mig!
 
Nej, nu har det blivit dags att knyta ihop även den här säcken. Jag hoppas att ni hade lika roligt att läsa om min raketuppskjutning som jag hade åt den själv. Stor julkram nu, bara en vecka var!
 
Axel 

Tales of Axel

Publicerad 2013-12-14 04:21:14 i Allmänt,

Godkväll,
 
jag vill skriva något, men har inte jätteevent att skriva om. Så idag ska jag försöka att skrapa ihop lite rester och köra något allmänt hopkok som bygger på miniberättelser. Ska vi börja i nutid eller dåtid? Vi kör nutid först!
 
Idag så blev jag inkallad till "kontoret", vilket oftast betyder något dåligt. Men idag så gällde det ett drogtest. Knark och sånt är ganska poppis på min skola så nu hade de bestämt att alla som deltar i någon sport/efter skolan aktivitet eller om man kör bil till skolan så måste man lämna pissprov. Vilket jag fick göra. Kändes lite skumt att gå in och ja... ursäkta de grafiska bilderna: pissa i en plastmugg. Hahaha, men det är väl en upplevelse även det. 
 
Hela drogtesteriet sköttes under första lektionen, och nästa lektion var matematik. Där gick läraren igenom något nytt, och när hon var färdig med det så bad hon om att få en minut med mig utanför klassrummet, vilket jag gav henne. Hon frågade om jag redan hade jobbat med allt det som vi gör i Algebra 2, och jag erkände då att... ja det har jag, typ. Jag tror också att hon uppfattar mig som väldigt smart, då hon sa till mig att "You have like a 100 in this class and you're probably way ahead of me". Så hon föreslog att jag skulle byta upp mig till en annan mattekurs, pre-calculus. Jag tvekade lite för att "jag vill ju bara ha kul" när jag är här, men samtidigt så är ju matte roligt. Knasigt. Men vi gick i alla fall och pratade med den andra matteläraren och hon tyckte att jag skulle byta till hennes klass.
 
När jag frågade var på schemat den låg så visade det sig att den krockade med min tyndglyftningskurs. Haha. Jag som trodde att vi skulle träna i ett gym, icke sa nicke. Jag hatar den kursen, dötråkig. Allt vi gör att spela basket. Så nu är min plan att byta ut gymkursen mot pre-calculus. Förhoppningsvis kan jag fixa det på måndag!
 
bambmambm
 
Typ i måndagskväll så skrev AFS-kontoret till mig på facebook och frågade om jag hade något jag kunde dela med mig av, och som de kunde använda som en "lucka" i deras julkalender som de kör på sin facebooksida
 
Då började jag klura. Och så kom jag på att: "jag skulle ju kunna filma lite från julparaden som jag ska gå och titta på imorgon". Så blev det!
 
 
 
 
Imorgon så är det dags för mitt första "track meet", det ska vara inomhus så förhoppningsvis slippe jag frysa.
 
NÄJJ jag blir så trött. Nu är ju hela inlägget bara en gröt igen. Jag ska jobba på att skriva kortare och kanske slänga in ytterligare någon bild. Men jag är ju ingen estet! Eller?
 

"The Military Ball"

Publicerad 2013-12-10 04:15:00 i Allmänt,

Nu när jag börjar på det här inlägget så är det söndagskväll, klockan är 22:19. Jag misstänker att jag inte kommer att skriva klart idag. Så ja. Vi får väl se hur det blir med det. I fredags så var jag i skolan och det mesta var väl som vanligt. I skolan alltså. Dock så hoppade jag över friidrottsträningen efter skolan till förmån för vila och förberedelser inför kvällens evenemang, "The 3rd annual JROTC Military Ball". Det är precis vad det låter som. En militärbal, som jag var välkommen till eftersom jag är med i JROTC, militärkursen, eller vad man nu vill kalla den.
 
Jag kan ju börja med att säga att JROTC är långt ifrån mitt favoritämne här i den amerikanska skolan, men dansen är en social grej så det var helt okej, eller snarare: jätteroligt! 
 
Det hela kickade igång någon gång runt 17:30 när min date Ashley kom för att plocka upp mig. Enligt klassiska värderingar så är det nog egentligen killens uppgift att skjutsa tjejen, men jag får ju trots mitt svenska körkort inte köra bil här i Amerika pga. okänd anledning, så det gick inte för sig!
 
Men det var okej. För med sig hade Ashley sitt entourage med chaufför, fotograf, syster och kusin. Mycket folk kan det låta som, men kusinen skulle också med ut och dansa, och vi snart så ska vi även hämta upp hans date. Men först! Lite fotografering utanför mitt hus. 
 
 
Det gick ganska smidigt. Därefter så hoppade vi in i bilen för att åka vidare till Ashleys kusins (som heter Thomas) date. Hon bodde bara minuter från mig. Knack knack på dörren och vi blev insläppta, och vi knäppte ytterligare lite bilder på alla oss fyra. 
 
 
Ser bra ut. Nu kommer nästa textvägg. Åter igen in i bilen och denna gången så bar de av mot vår älskade skola, St. Clair County High School, där dansen ägde rum. Vi lyckades trots ett kraftigt nederbörd av divätemonoxid i flytande form att ta oss innanför dörrarna utan att bli allt för blöta. Tur! Det hade ju inte var så snyggt.
 
 
 
När vi kom in så "anmälde" vi oss, jag blev tilldelad en slips och en liten skylt med mitt efternamn på, liknande den som Thomas har på sig här på bilden ovan. Fast det står ju Ericsson på min, såklart! När jag hade fått alla tillbehör till min "uniform" så ställde vi oss i kön till den officiella fotografen där vi tog lite snitsiga bilder. 
 
Det gick snabbt och smidigt, och nu så hade vi lite tid att mingla runt innan kalaset kickade igång. Gick runt och pratade med lite folk, både gamla och nya ansikten. Gamla och nya ansikten... Där lät jag gammal.
 
Jaha nähä. Rätt som det var så började en kö ta form, och vi förstod att nu är det dags att gå in. Efter att ha passerat genom dörren så stod det en rad med människor som jag fick skakat hand med. Rektorn, några "högt rankade elever" och några ROTC- (militärklass) instruktörer. Det verkade glada att jag kom.
 
"Hello, it's so nice to see you. I'm SO glad you're here."
"Nice to see you, looking really good."
 
Jag älskar komplimanger, synd bara att jag är så värdelös på det själv. Men jag har faktiskt blivit lite bättre! Hur som helst så fann vi vårt bord, och kort där efter så kickade programmet igång! Men först... en till bild! Vi är väl ganska gulliga ändå???
 
Notera gärna den mycket patriotiska dekorationen. Det är så det är, här i Amerika! Fast kanske kryddar de lite extra när det är militärbal och allt...
 
Någon gång här så drog ett ~50 minuter långt program igång, där den amerikanska flaggan samt delstatsflaggan blev inburna, nationalsången sjöngs och så skulle en mängd priser delas ut. Bland annat från lärare som ville uppmärsamma någon som utmärkt sig lite extra, ett pris som rektorn delade ut som alla skolans lärare tillsammans hade röstat fram och så hade de även en "Who is who?". Vad sjutton är det då?
 
"Who's who?" är någon grej som de kör med på amerikanska skolor, om jag har förstått det hela rätt. Det bygger på att eleverna röstar på varandra under vissa specifika kategorier. Först så röstar alla hejvilt och sedan så nomineras de fyra pojkar och fyra flickor med flest röster, och så får man ringa in det namnet som man tycker passar in bäst under kategorin.
 
HALLÅ AXEL VANN DU NÅGOT??? Ja men det gjorde jag ju! Jag var nominerad till "most unique" och "most reliable", och jag lyckades kamma hem titeln "most unique", vilket även min date Ashley hade gjort! Lustigt, hur det kan te sig.
 
Jag måste också få erkänna att jag var lite smickrad över att vara nominerad som "mest pålitlig" efter bara några månader här!
 
Någon gång efter att det här hade lästs upp så var der dags för maten. Som inte var jättespeciell... mest plockmat i alla dess former. Frukt, kex med ost, pizza, köttbullar, minikorvar i minimala pinnbröd, kallskuret och såklart de obligatoriska kakorna. Samt en hel skål med nachos och en annan med ostdipp. Ingen gourmetmiddag direkt, men någon form av näring fick jag i mig. 
 
Lagom till efter maten så ropades alla "högrankade" elever i militärprogrammet att gå ut ur lunchrumed med sin respektive date. Vilket råkade inkludera bland annat mig och Ashley. Det var de "högrankades" uppdrag att kicka gång dansen genom att dansa till en lugnare låt. Men först så skulle alla presenteras. Så par efter par vandrade vi in och så fick vi våra namn upplästa. När de nämnde att jag var en "foreign exchange student from Sweden", så kunde jag såklart inte låta bli och vinka lite till de 150+ människorna i publiken. Hehehe, typiskt mig. 
 
Här snackar vi HD!
 
Ungefär här så slutar bildströmmen och i mitt minne så ser jag mig stå och dansa på något stelt, svenskt sätt, i ett mörkt lunchrum tillsammas med vänner och ovänner. 
Skojade bara. Jag har inga ovänner!
 
Dock så var det ungefär sådär resten av kvällen såg ut. Musik pumpades ur högtalarna och ljus i alla färger som spred energi och glädje.
 
Nu har jag en till bild som jag faktiskt vill dela med mig av. Någon gång under dansen så dök min fysiklärare och friidrottstränare upp, som tidigare har varit med i USA:s marinkår, en militärgren. Typ. Men där dök han alltså upp, iklädd full uniform. Den ser så grymt stilig ut. Och han är alltid så rolig, på sitt egna sätt. Han slutar aldrig att överraska mig med sina konstiga idéer, och även om han är väldigt speciell så är han nog min favoritlärare. Även om det ofta käns som om jag borde lära ut fysiken istället...
 
Men här har vi honom i alla fall! Mr. Gold! I folkmun även kallad Coach Gold. Även om jag tycker Mr. låter lite coolare.
 
 
Så småningom så närmade sig klockan 23:00 och det var dags att bege sig av hemmåt. Efter att ha hjälpt till litegranna med städningen så satte vi oss i bilen och lämnade kalaset, som efter många om och men placerade sig otroligt högt på listan över roliga saker som jag har varit med om, eller om inte detta kanske ändå var något av det bästa. Hittills, that is!
 
Nu har klockan blvit måndag och timvisaren pekar på nio, och jag ska logga ut för idag. Som vanligt önskar jag er, med reservation för stavfel, en fin dag. 

Julkonsert

Publicerad 2013-12-08 23:15:51 i Allmänt,

Hej hej. Idag är det söndag vilket visar sig vara den värsta slappardagen någonsin. Jag har inte gjort någoting produktivt alls! Men det behövs sådana dagar också, ibland. Faktum är att jag har haft rätt så mycket för mig de senaste dagarna. Vi börjar med torsdag.
 
Bandet på min skola är nu klara med sin "marching season", det vill säga fotbollssäsongen då de marcherar omkring samtidigt som de spelar. Det innebär att de nu går in i "concert season", när man istället sitter ner och spelar och istället för att marchera fokusera på musikkvalitén. 

I torsdags (5 dec) så hade bandet sin första konsert för säsongen och eftersom det är december så var det en julkonsert som väntade. Jag trodde först att jag inte skulle ha möjlighet att gå, men min granne Ashlynn och hennes mamma var snälla och lät mig åka med dem. 
 
Orkar inte med att klipppa och klistra i bilderna, så det får se ut såhär! Tro det (eller ej), men jag känner faktiskt rätt så många av medlemmarna i bandet. Så här någonstans skan ni se några av människorna som jag brukar prata med.
 
 

Swexico

Publicerad 2013-12-05 04:40:01 i Allmänt,

Nu när jag ändå sitter framför datorn så kan jag passa på att berätta om vad som hände under min sista lektion idag, dvs English. Vi hade prov på possessive nouns (ägande substantiv?). Grammatik, alltså. Typ hur man ska placera ut apostrofen i förhållande till s:et i "the Christmas tree's lights", eller "the boys' toys".
 
Jag hade inte lagt ner specielt mycket tid på att plugga (bara gjort övningsuppgifterna på lektionen). Men det gick ändå bättre än förväntat. Till skillnad från många amerikanare så klarade jag testet, med marginal. Jag hade 89/100 rätt och det var det högsta som någon fick. Dock var jag inte ensam om att ha 89, en mexikansk snubbe hade lyckats med samma bragd. Lite lustigt ändå. Dock så har han bott här sedan han var 3, men han är inte amerikansk medborgare ännu. Men ÄNDÄ! Svensken och mexikanen fick bäst resultat av alla.
 
Här är en bild på mig i skolbussen. Jag står med fötterna platt mot golvet, med rät rygg, och slår huvudet i taket. Det här måste fixas!!
 
 

Julärkul

Publicerad 2013-12-05 04:31:07 i Allmänt,

Hej kära vänner, ovänner, klasskamrater, familj och stalkers! Bloggen har väl hamnat på efterkälken såhär i vintertid. Fast det passar väl ändå, att åka kälke på vintern? Ha ha ha. Fattar ni? Kälke? Vinter? Snö?
 
Nej, jag försökte inte ens vara rolig. Istället ska jag berätta om hur vi julpyntar i Amerika. 
 
Julen är nog stor här i Amerika. Jag vet ju inte riktigt än hur man firar, men när det gäller pyntet så sparas det inte på krutet. Gran som skiner i alla dess färger, julstrumpor och mycket ljus utomhus!
 
Min värdmamma, Matthew och hans flickvän tog ansvar för pyntet inomhus, undertiden jag och min värdpappa fixade utomhusbelysningen (som riktiga karlar gör)!
 
Sådär, nu kan vi reflektera över bilderna. HAHA, jag skojade bara. Jag är ju inte i skolan! Men som ni ser på den näst sista bilden så hade jag faktiskt shorts på mig idag, hela dagen. Det kan tyckas vara obefogad i december, men hallå! Det var faktiskt 22 grader ute idag. Imorgon väntas 24!
 
 

Thanksgiving & dylikt

Publicerad 2013-12-01 04:20:30 i Allmänt,

Jag vet inte vad som händer, men min bloggmotivation är låg just nu. Det finns mycket som jag skulle göra hellre än att sitta här och knappa. Inte för att jag egentligen har något viktigare för mig just nu, eller för att jag inte vill dela med mig av något. Jag är väl bara utmattad, eller något. Antar jag. Jag skulle kunna tänka mig att sjunka ner i soffan läsa vidare i "Catching Fire", diskutera resultatet i den senaste fotbollsmatchen med min värdpappa eller bara sitta och slösurfa på datorn. Fast, jag vill ju också gärna dela med mig. Så det gör jag nu - oavsett.
 
Thanksgiving är en amerikansk högtid som jag fortfarande inte har full koll på varför man firar. Jag har frågat flera personer men det känns som om alla kommer med annorlunda förklaringar. Hur som helst, om man är intresserad så kan man googla. Nu för tiden så firas det mest för att umgås med familj och släktingar - och för att äta god mat. Många tar även tid att tänka lite extra och vara tacksam för det man har. 
 
Vi firade thanksgiving med min värdfamilj i torsdags (28 november). Thanksgiving day är alltid en torsdag. På menyn stod massor av olika saker. 
 
Övre raden från vänster: green bean casserole (gröna bönor i gratängform), potatismos, veg-all casserole (morötter, ärtor i gratängform med ost och kexsmulor.
Nedre raden från vänster: dressing (fuktigt majsbröd med grönsaker, har aldrig ätit något liknande), gravy (sås), kalkon
Listan fortsätter. Övre raden från vänster: tranbärsås, valnötspaj
Nedre: crossiant, chocholate creampie
 
Detta var då torsdagslunchen alltså. Men idag så är det lördag och vi har firat thanksgiving med min värdpappas föräldrar, samt hans syster och hela hennes familj. Ännu mera mat stod på schemat. Jag vet inte om jag ska oroa mig för min viktökning eller inte, men jag börjar bli tjock. 
 
Som ni ser här hade vi valmöjligheter i plural när det kom till maten. Jag tänker inte lägga upp en enskild bild på varje maträtt, men jag har valt ut några enstaka, unika, som ni kommer att få ta del av.
 
 
Sweet potato casserole. Sweet potato, eller sötpotatis som det antagligen heter på svenska är en slags potatis som är orange. Jag vet inte ens om det klassas som potatis. På amerikanskt vis äter man en sötpotatis med brunt socker och smör, vilket inte faller mig i smaken. Här är sötpotatisgratängen som min värdmormor hade lagat, dagen till ära. Jag vill inte vara negativ. Men det var verkligen inte gott. (Allt annat var dock jättegott, och det berättade jag för henne!) Allt det bruna ovanpå är brunt socker. Alla klumpar, det är bara socker. Denna gratängen var sötare än den sötaste efterrätten. Alldeles för sött för min smak! MEN, spännande att prova på!
 
 
Fried okraDenna friterade grönsak är en sydstatsklassiker. Okra som delas upp i mindre bitar och sedan friteras är en solklar klassiker, och det är faktiskt väldigt aptitligt och gott.
 
 
Pumpapaj. Är osäker på om detta är en klassiker eller vad det är frågan om, men det är en god paj som jag idag provade för första gången. Smaken påminner mig väldigt mycket av mjuk pepparkaka, som vi brukar baka hemma i Sverige till jul. Jag har även blivit bjuden på pumpabröd här, och det var i princip identiskt med mjuk pepparkaka.
 
 
Efter maten satte vi oss för att se på fotboll, amerikansk sådan. Matchen idag är en klassiker och de har valt att kalla den för "Iron Bowl". Iron bowl spelas en gång om året och det är alltid mellan University of Alabama och Auburn University, de två stora fotbollslegenderna här i Alabama. Min familj hejar på University of Alabama som har vunnit de två senaste mästerskapen. 
 
Fotboll är verkligen en big deal här. Alla pratar om det, och jag förutspår bråk i skolan på måndag, över fotbollsresultatet. Åtminstone muntliga bråk. Hur som heeeeeeelst. Oturligt nog så vann Auburn, och vi Alabama-fans fick acceptera att vi inte går obesegrade ur säsongen. Detta resultat satte även Alabama i blåsväder, vi som hade planerat att bli dem första som fick tre vunna mästerskap i rad. Blandade känslor nu. Men vad sjutton. Matchen var riktigt bra och spännande även om Alabama klantade sig på flera plan vad gäller field goal kickers och recievers. Så det får vi ta. Nu ska jag domna bort till lite bra musik: ELLER så gör jag något annat. 
 
Alla football fans samlade, förutom jag då lol!
Från vänster: Lynn, Bonnie (farmor), Tammy (faster), James (farfar), Randall, Alan (gift med Tammy), Kara (kusin)
På golvet: Zach (kusin) och Matthew, den lille rackaren
 
 
HEJDÅ GODNATT!

med reservation för stavfel

Lite om mig

Min profilbild

Axel

Jättesnäll och ganska snygg 20-åring. Just nu i gymnasieskolans slutfas och till hösten har jag ambitionen att börja studera vid KTH i vår huvudstad. Läsåret 2013/2014 befann jag mig i Alabama, USA för ett år som utbytesstudent. Organisationen som jag åkte med var AFS (rekommenderas). Kvar finns bloggen, späckad med bilder och tankar. Allt från grundläggande förberedelser till hemresan. Håll till godo!

Mina senaste inlägg

Kategorier

Arkiv