Rocket science & rocket launch!
Det är nu tisdagskväll och det har blivit dags för ytterligare en saga. Idag ska ni få höra om en fysiklektion med min favoritlärare, Coach Gold.
Vi hade sedan tidigare planerat att skjuta raketer på torsdag eller fredag för att klura ut vilken som är den optimala avfyrningsvinkeln. Men Gold hade glömt att ta sin medicin och då blir han hyperaktiv. Så "vi" bestämde oss för att försöka avfyra lite idag istället.
För att göra det så behövede vi två saker.
- Raket
- Raketbränsle
Det förstnämnda hade vi redan. Raketen i den röda ringen är den raket som vi snart kommer att "avfyra".
Nu behövde vi bara raketbränsle. Det var lätt fixat. Gold har satt alla sina fyra kemiklasser till att koka ihop bästa möjliga raketbränsle. Idag så kokade vi ihop en fin sats. Den innehöll natriumnitrat, sackaros, svavel och järnfilspån.
Vi blandade i järnspånen för att få smeten att brinna längre, och syftet med att blanda i svavel var för att höja smältpunkten av smeten så att den inte skulle börja rinna iväg.
Säkerheten är inte på topp i labbet, det vågar jag nog påstå. Dörren till förrådet med alla kemikalier står alltid öppen på vid gavel och inte är skåpet med de frätande och brandfarliga vätskorna låst heller. Samt att kemikalier blandas hejvilt i stekpannor för att försöka uppnå det optimala raketbränslet.
Det "farligaste" vi har pysslat med i fysiken hemma har väl typ varit att blanda saltsyra med olika metallbitar eller något i den stilen. Här i USA snackar vi dock!
Vi provkörde lite raketbränsle i dragskåpet och det funkade bra. Det gick hål i aluminiumfolien, åtminstone. Vi proppade snabbt ner smeten i ett litet cylinderformat pappersrör som vi sedan petade in i raketen underifrån.
Nu har det blivit dags för avfyrning. Med cirka 10 minuter kvar av lektionen så var tiden knapp. Men jag ville gärna se avfyrningen och inombords hade jag redan tagit beslutet att "om det drar över på tiden så kommer jag medvetet försent till nästa lektion". Hur ofta får man se raketuppskjutningar, liksom?
Som ni ser har vi en liten avfyrningsramp i plast, som vi stack ner i en myrstack för att få rätt lutning, en så kallad "redneck solution".
Förväntansfulla elever, sekunderna innan avfyrning.
Gold hade tänkt att avfyra raketen med hjälp av en sladd och gnistor från ett skruvdragarbatteri, men det lyckades inte. Vi började få ont om tid med bara minuter kvar av lektionen. Så han hade en annan lösning på problemet istället...
Gold galloperade iväg till bilen för att hämta något. När han kom tillbaka med denna röda dunk i sin hand så måste jag erkänna att jag blev lite orolig. Inte för mitt personliga välmående, men faktum är att vi var typ 100 meter från skolan och det blåste väldigt mycket...
I dunken var det alltså bensin. Som vi tände på.
Till en början så hände det inte så mycket, mer än att det började brinna på gräset och att avfyrningsplattan smälte.
Gold tyckte vid detta laget att det behövdes lite mer effekt, så han började hälla bensin rakt på elden. Klyftigt, ja, men fyr tog det!
Dock så tar det roliga slut här. Raketen brann upp innan bränselt tog fyr, så det får väl klassas som ett misslyckande. Gold fick hoppa omkring för att släcka den eld som hade spridit sig från myrstacken. Ja och idag kan man faktiskt kalla myrorna för myrstackarna. Det kan inte vara lätt att agera avfyrningsramp åt en raket.
NASA måste vara stolta över oss.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Mr. Gold kommer ALDRIG att sluta överraska mig.
Alla bilder i detta inlägg är tagna med den ypperligt ljusstarka iPhone 4.
Annat nytt:
- Idag var friidrottsträningen jättejobbig, sprang flera tusen meter. Fort gick det också. Samma visa som igår. Med andra ord: mina ben är trötta.
- Efter jul byter jag från min tyngdlyftningskurs till pre-calculus, en mattekurs som är förberedande för college. Kanske kan jag unvika att hamna alldeles för mycket på efterkälken.
- Jag har fått julbrev från familjen Forssbeck, Astrid och Jörgen, farmor och farfar, Rima och så från min egna familj! De flesta som läser vet väl inte vilka människorna på raden ovanför här är, men det spelar ingen roll. Nu vet ni i alla fall att era brev har kommit fram och de uppskattas enormt! Roligt att folk tänker på mig!
Nej, nu har det blivit dags att knyta ihop även den här säcken. Jag hoppas att ni hade lika roligt att läsa om min raketuppskjutning som jag hade åt den själv. Stor julkram nu, bara en vecka var!
Axel
