Axel - i Alabama som utbytesstudent 2013/2014

Hej min blogg. Idag har jag verkligen prövat mina intellektuella vingar. Jag har skrivit högskoleprovet! För de som inte har hundra procent koll på vad det innebär så skall jag nu berätta: Högskoleprovet är ett lämplighetstest som skall pröva kunskaper och färdigheter som är lämpliga vid högskolestudier. Med resultatet kan man sedan ansöka till svenska högskolor och universitet. Det spelar ingen roll vad du har för gymnasiebetyg, då högskoleprovsbetyget ingår i en annan ansökningskvot (du jämförs bara med andra högskoleprovsbetygsansökande).

 

Provet består av åtta olika delar, fyra stycken i en kvantitativ del (matematiska uppgifter, jämförelser, förmåga att tänka logiskt och förmåga att ta ut information från kartor, tabeller och diagram) och fyra stycken i en verbal del (ordförståelse, meningsbyggnad, läsförståelse på svenska och engelska).

 

Nåväl. Själva provskrivandet äger rum på en lördag, och man får räkna med att hela dagen går åt. Jag var på plats strax efter 08:00 och lämnade lokalen för sista gången 16:30. Men det var mycket som hanns med under provtiden. 5x55 minuter aktivt provskrivande och hilma många raster.

 

Jag delade provsal med 59 minus 7 stycken andra. Med andra ord var vi relativt många i min sal, då de flesta grupper i stan satt i klassrum med plats för ca 20st provskrivare. Trots det stora antalet människor i min sal var det knäpptyst under passen, och precis innan man fick lov att börja (och alla satt spända och väntade på klarsingnalen) var det så tyst så att det gjorde ont i öronen.

 

Under provets gång så hade man möjlighet att överföra sina svar på ett sk. kontrollpapper som man sedan kan ta med hem för att rätta sina svar med hjälp av facit. Men, hur gick det nu då? 

Det gick bra. Nu när jag har räknat ihop alla mina poäng visar det sig att jag hade 58/80 rätt på den kvantitativa delen och 42/80 rätt på den verbala delen. 100/160 helt enkelt. Inte så dåligt med tanke på att det var första gången jag skrev provet :)

 

...och eftersom jag är på bra humör tack vare min goda prestation tänker jag nu bjuda på lite underhållande högskoeprovsuppgfiter: 

Godkväll. Klockan är strax över 22 när jag sätter mig ner framför datorn. Majoriteten av kvällen har spenderats med en bok. Hur odramatiskt det än låter så är jag helt fast i berättelsen om de fyra vännerna i Fjällbacka, och hur deras förflutna hinner ikapp dem. Det var länge sedan som jag blev upslukad av en bok, så jag hade helt glömt bort känslan, när det enda jag vill är att läsa ut boken. Nåväl, det är 100 sidor som återstår men de får jag nog ta och spara till morgondagen.

 

Det jag hade planerat att berätta om var en reality-serie som jag fann intressant. I helgen klickade jag hem det första avsnittet av "Million Dollar Listing: New York". Det är en amerikansk tv-serie där ett tv-team följer med tre olika mäklare på deras visningar, möten och förhandligar. Allt på Manhattan, mitt i världens centrum. Jag fastnade för det direkt och hade på fyra dagar sett färdigt alla 9 avsnitt som säsong 1 hade att erbjuda. 

 

Även om jag tyckte att det var underhållande, så är jag medveten om att hela serien går ut på att tv-bolaget ska tjäna pengar och att de behöver lättlurade folk som fastnar för serien och vill fortsätta titta, ungefär som jag. Blir nästan lite irriterad på mig själv för att jag blev så fast, hur dumt det än låter så inbillar man nästan sig själv att man är en del av det där, lyxlivet, som de medverkande i serien levde.

 

Hade inte så mycket mer att berätta om just nu, men om någon tyckte att serien lät intresseant så lämnar jag en länk här.

 

Matteboken och jag har ett sunt förhållande. Vi har det bra tillsammans och vi delar både bra och dåliga dagar. Visst, ibland bråkar vi. Men det gör bara vårat förhållande starkare. Vissa veckor blir matteboken irriterad när jag spenderar för mycket tid med min vän fysikboken, även om jag är tydlig med att vi bara är bra kompisar och att det är inget att vara svartsjuk över.

 

Vi spenderade lite tid tillsammans i morse. Jag satt koncentrerat och försökte lösa uppgifterna som jag blev tilldelad. Uppgifterna kretsade för det mesta runt transversalsatsen, bisektrissatsen och kongurenta månghörningar. Till en början flöt allt på bra. Jag löste uppgifterna med bra struktur och i ett hyggligt tempo. Men det dröjde inte länge förän något slant snett för matteboken. Lämnade ut felaktiga uppgifter och försökte lura mig. Jag hade aldrig varit med om något liknande. 

 

Detta var nu 12 timmar sedan. Vi har inte pratat med varandra sedan konflikten och jag vet inte vad jag bör säga heller. Måste det alltid vara jag som tar initiativet till konfliktlösningar? Det känns aldrig roligt att gå och lägga sig som ovänner, men förhoppningsvis går det bättre att prata om det som hände imorgon när båda parter är utvilade. Trots mitt lugn ser det ut som att jag får sova på soffan inatt. 

Hej och hå. Idag är det torsdag, vilket för mig betyder en slapp skoldag. Engelska och idrott, för att sedan sluta redan klockan 12. Trots detta känner jag att jag inte har gjort något vettigt på hela eftermiddagen. Har ägnat ca 60 minuter åt skolarbete men annars vet jag knappt vad tiden har tagit vägen.

 

Hade en liten muntlig framställning på engelskan idag. Ämnet var kärlek. Uppgiften gick ut på att berätta för en grupp med imaginära 13-åringar vad som var det bästa eller det sämsta med kärlek. Om jag ska vara riktigt uppriktigt så tycker jag att det är en uppgift som är taskig att ge till ett gäng ungdomar i en teknikklass. Egentligen kan jag ju bara tala för mig själv, men hur många 17-åringar har uppleft riktig kärlek? Inte jag i alla fall. Hur som helst, jag blev ändå nöjd med både innehåll och framförande så jag kanske inte bör sitta här och klaga på uppgiften i efterhand. 

 

När jag ändå är inne på skolan kan passa på att dela mina tankar om idrotten. Jag har aldrig varit idrottsintresserad, eller tränat någon sport. Idrotten har knappast varit mitt favoritämne i skolan, men när jag började gymnasiet blev det annorlunda. De första lektionerna var jag inte så förtjust i läraren då jag tyckte att han var lite för bestämd och tävlingsinriktad, men ganska snart så började jag bli inspirerad av honom. Det är även en del tack vare honom som jag tog mig samman och började löpträna seriöst i våras. Något som jag fortfarande gör och tänker fortsätta med. Jag har faktiskt tänkt tanken att skriva ett löp-inlägg någon gång!

 

 

Hej!

Nu tänker jag dela med mig lite av vad som för tillfället snurrar i huvudet angående USA.

Efter att ha läst lite bloggar från andra AFS-utbytesstudenter så har jag listat ut att det snart är dags för mig att göra ett regionsval. Som jag har förstått det så kommer jag att få välja mellan fem olika inflygningsstäder, och senare så kommer jag att bli placerad i någon av de närliggande delstaterna.

De olika städerna att välja mellan är:

• Seattle
• Los Angeles
• Houston
• Chicago
• New York

Min spontana tanke blev genast att "Det här blir inte ett lätt val", men vid närmare eftertanke så kan man genom att tillämpa uteslutningsmetoden snabbt stryka några alternativ från listan.

Seattle: Hit vill jag inte åka. Jag har inga vettiga argument, men det ligger långt norrut, alltså är det troligen kallt. Om man väljer Seattle så riskerar man även att hamna i Alaska. Nu ska jag inte säga för mycket, men jag tycker att Alaska känns lite väl avlägset från "the United States", så som jag ser det.

Houston: Har egentligen inget vettigt argument för varför jag inte tänker välja Houston heller, men några måste prioriteras bort och tyvärr så tilltalar inte staterna som ligger i den södra regionen mig.

Kvar finns nu inflygningsorterna Los Angeles, Chicago och New York. Men här är jag kluven. I början lutade det åt östkusten, då jag tänkte att det var spännande att kunna hamna lite var som. Uppe i Maine, eller nere i Florida. Men Chicago-staterna och LA-staterna ser jag också som mycket intressanta.

 

Nej, nu ska jag fortsätta att suga på denna karamellen. För min egen skull har jag designat en karta över de olika regionerna. Jag delar med mig av den här nedanför. Kartan är inte speciellt snygg, men den ger en bra överblick.

 

Hej. Idag är det onsdag, och jag är på bra humör. Som tur är så är det inget ovanligt. Personligen så tycker jag att det är onödigt att lägga energi på att vara nedstämd, då det bara utstrålar ännu mer negativ energi och pessimism. Däremot så kan jag ofta vara trött på saker, beteenden eller personer, men det är en annan historia!

När jag kom hem från skolan idag så kände jag mig helt tom i huvudet. Prov i fysik. Mitt favoritämne, men trots det så var det en ordentlig urladdning. Hjärnan får jobba hårt! Nåväl, provet gick bra och svårighetsgraden var som väntat: relativt mitt-emellan.

I morgon står bara en sak på schemat: studiebesök på ringhals! Jag vet inte om jag bör ha några förväntningar, men det är alltid kul att komma ut och titta på lite riktiga grejor istället för att sitta i klassrummet och räkna Boolesk algebra eller studera tysk grammatik.

Nu till något som faktiskt berör bloggens huvudsakliga ämne. Ja, om ni inte har glömt det så berättade jag i mitt första inlägg att jag huvudsakligen skapade bloggen för att skriva om mitt utbytesår i USA. Det känns dock som att lite andra inlägg kan smyga sig in, då jag finner en svag tillfredsställelse varje gång jag har skrivit ett saftigt blogginlägg.

Fan, nu kom jag av mig igen. Bäst att gå rakt på sak: Jag fick hem ett stort kuvert från min förening i måndags som innehöll ett så kallat SLEP-test. Det är ett språktest som är obligatoriskt (oavsett förening) om man vill åka som utbytesstudent till USA. Det är väl nu jag ska berätta hur nervös jag är inför testet, men det känns faktiskt lugnt. Har läst på andra utbytesbloggar att testet inte ska vara så svårt. Hur som helst, så lovar jag att återkomma med en rapport om hur testet upplevdes när jag är klar med det.

Bara för att inlägget inte ska få bli helt utan bild slänger jag med en suddig bild på SLEP-testet. Jag vill så gärna skriva SLEEP-test!!!

 

/Axel :-)

Tiden går fort när man har roligt. Vi är en bra bit in i oktober. Det känns verkligen inte som att jag redan har gått åtta veckor i skolan. Men oavsett vad magkänslan försöker förmedla så går det inte att undvika att hösten, den är på god väg.

Vrider jag mitt huvud 25° åt vänster så finner jag ett bevis. Genom mitt fönster kan blicka ut över en liten skogsdunge. Där ser jag träden släppa löven, ett efter ett.

Skolveckan har varit innehållsrik. Prov i matematik och kemi. En inlämning av en krönika och läxor i olika ämnen. Jag både gillar och ogillar att plugga hemma. Även om jag ibland känner mig omotiverad så brukar det gå bra och i bland till och med vara roligt när man sätter sig ner med det. Det bästa med att plugga hemma är efteråt, när man sitter i skolan och får tillbaka ett prov, där man ser att tiden man la ner hemma verkligen lönade sig. Då kan man vara gött stolt.

 

Mer av det här, tack. 

Idag har jag däremot inte gjort så mycket. Pluggat fysik, spenderat tid framför datorn och så har jag sprungit en runda. Troligtvis kommer kvällen att innehålla ytterligare en del av det förstnämnda. Men nu: är det snart dags för kvällsmat!

 

Axel