Min relation till matematik
Matteboken och jag har ett sunt förhållande. Vi har det bra tillsammans och vi delar både bra och dåliga dagar. Visst, ibland bråkar vi. Men det gör bara vårat förhållande starkare. Vissa veckor blir matteboken irriterad när jag spenderar för mycket tid med min vän fysikboken, även om jag är tydlig med att vi bara är bra kompisar och att det är inget att vara svartsjuk över.
Vi spenderade lite tid tillsammans i morse. Jag satt koncentrerat och försökte lösa uppgifterna som jag blev tilldelad. Uppgifterna kretsade för det mesta runt transversalsatsen, bisektrissatsen och kongurenta månghörningar. Till en början flöt allt på bra. Jag löste uppgifterna med bra struktur och i ett hyggligt tempo. Men det dröjde inte länge förän något slant snett för matteboken. Lämnade ut felaktiga uppgifter och försökte lura mig. Jag hade aldrig varit med om något liknande.
Detta var nu 12 timmar sedan. Vi har inte pratat med varandra sedan konflikten och jag vet inte vad jag bör säga heller. Måste det alltid vara jag som tar initiativet till konfliktlösningar? Det känns aldrig roligt att gå och lägga sig som ovänner, men förhoppningsvis går det bättre att prata om det som hände imorgon när båda parter är utvilade. Trots mitt lugn ser det ut som att jag får sova på soffan inatt.
