En borttappad eftermiddag
Hej och hå. Idag är det torsdag, vilket för mig betyder en slapp skoldag. Engelska och idrott, för att sedan sluta redan klockan 12. Trots detta känner jag att jag inte har gjort något vettigt på hela eftermiddagen. Har ägnat ca 60 minuter åt skolarbete men annars vet jag knappt vad tiden har tagit vägen.
Hade en liten muntlig framställning på engelskan idag. Ämnet var kärlek. Uppgiften gick ut på att berätta för en grupp med imaginära 13-åringar vad som var det bästa eller det sämsta med kärlek. Om jag ska vara riktigt uppriktigt så tycker jag att det är en uppgift som är taskig att ge till ett gäng ungdomar i en teknikklass. Egentligen kan jag ju bara tala för mig själv, men hur många 17-åringar har uppleft riktig kärlek? Inte jag i alla fall. Hur som helst, jag blev ändå nöjd med både innehåll och framförande så jag kanske inte bör sitta här och klaga på uppgiften i efterhand.
När jag ändå är inne på skolan kan passa på att dela mina tankar om idrotten. Jag har aldrig varit idrottsintresserad, eller tränat någon sport. Idrotten har knappast varit mitt favoritämne i skolan, men när jag började gymnasiet blev det annorlunda. De första lektionerna var jag inte så förtjust i läraren då jag tyckte att han var lite för bestämd och tävlingsinriktad, men ganska snart så började jag bli inspirerad av honom. Det är även en del tack vare honom som jag tog mig samman och började löpträna seriöst i våras. Något som jag fortfarande gör och tänker fortsätta med. Jag har faktiskt tänkt tanken att skriva ett löp-inlägg någon gång!
