Antiklimax
Kommer ni ihåg att jag berättade om hur jag skulle klä ut mig till en "blues brother" och showa under fotbollsmatcher och dylikt? Jo, jag kan nog glömma det.... hehehehe....
Hittills har hela veckan varit väldigt förvirrande. Det hela började väl för kanske, två veckor sedan, när jag började påpeka hos bandläraren/coachen/ledaren/whatever att jag måste få reda på vilka datum (för uppträdanden, osv) som jag behöver vara närvarande vid. Jag fick upprepa det några gånger men i fredags så fick jag tillslut reda på vilka datum som gällde och tyvärr så var det som jag befarade, att det körde ihop sig under vissa datum.
När jag så fort som möjligt återvände till bandcoachen i måndags så var han inte glad. Väldigt inte glad, kan man väl sammanfatta det som. Han var väldigt högljudd och kort där efter så hängde han ut mig som en idiot och pratade nedlåtande om mig framför bandet när alla stog uppställda och lyssnade. Jag har ju haft bättre dagar sedan jag kom hit, om vi säger så. Men detta var i måndags och jag har kommit över det.
Jag visste inte att hela "blues brothers"-grejen var så seriös, med tävningar osv. Hade jag fått den informationen när jag tackade ja till uppdraget så hade jag... kanske inte tackat ja. Men det var ingen som valde att ge mig den informationen och nu gick det ju som det gick!
Något som i alla fall glädjer mig är att alla elever i bandet fortfarande vill att jag ska göra grejen, även om jag kommer vara frånvarande vid vissa tillfällen. Dock så är jag kluven, som ni säkert kan förstå gjorde måndagseftermiddagen mig ganska omotiverad till allt som har med det här att göra...
DET HÄR, mina damer och herrar, var ett smakprov av vad som snurrar i mitt huvud just nu. Jag önskar er: en trevlig natt.
