Te, tomatsås och tårar
Dagarna flyter på och jag har en minimalistisk dos ångest i bakhuvudet som jag tror beror på att jag är lite slö vad gäller uppdatereringarna här på bloggen. Jag intalar mig själv att jag inte gör så mycket om dagarna, men jag vet ju att det är fel. Jag gör ju massor av grejer hela tiden, saken är den att allt inte faller in under kategorin "bloggmateria". Men jag vill ju komma ihåg de små sakerna, också. Därför har jag bestämt mig för att börja antecka lite varje dag i ett vackert häfte som jag fick av min mormor och morfar i ett hemligt paket som jag hade med mig när jag åkte hit!
Men nu, när jag ändå sitter här så är jag väl skyldig att berätta lite om vad jag har gjort idag. Dagen började tidigt (6:00 am) med ett skypesamtal till Sverige, hej! Därefter gjorde jag mig i ordning, åkte till kyrkan, var i kyrkan och efter kyrkan (nu börjar det hända grejer) så åkte vi till en italensk restaurang med en grupp människor från kyrkan då en vän till familjen fyllde år. Jag beställde in "sweet tea" som jag började pimpla på med gott samvete, eftersom servitriserna fyller på glaset till bredden så fort det är halvfullt, utan extra kostnad. Jag fick nog i mig minst en liter av detta, mycket söta, flytande guld.
Kort där efter så fylldes långbordet med stora salladsskålar vars innehåll påminnde om ceasarsallad. Korgar med små vitlöksbaugetter, perfekt temperatur och mängd salt. Hiskeligt gott. Efter några påfyllningar av sallad kände jag mig färdig med förrätten och vid det här laget hade nog den snälla servitrisen fyllt på mitt te-glas tre gånger.
Nåväl. Efter alldeles för mycket te, sallad och lagom många vitlöksbröd så var det slutligen dags för huvudrätt. Jag hade beställt chicken parmigiana, en kyckling lagad med massor av olika sorters ostar, friterad och serverad med spaghetti med tomatsås. Jag har en bild, men den råkar vara tagen med min mobil... som inte är så bra.
Rätten var utsökt. Hela måltiden avslutades med en chokladkaka som jubilarens fru hade bakat, även den, utsökt (trots min redan överfulla mage). Efter maten så åkte vi på jakt efter ett par skor som ag har fått för mig att jag vill ha. Efter mitt i pincip första par converse (de gråa, låga) så har jag nu bestämt mig för att jag vill ha ett par av den högre varianten, fast röda. Alltså dessa, fast i större storlek:
Vi besökte fyra, eller om det t.om. var fem, olika skoställen men hittade inte riktigt det vi sökte. Antingen var det fel färg, storlek eller modell. Men nu har jag i alla fall klickat hem ett par från internet, så förhoppningsvis dyker de upp på verandan någon dag framföver. Japp, det stämmer. Här lämnas paketen bara på trappan framför huset. Det stjäls tydligen sällan saker här.
Efter allt skoletande och även ett besök i en teknikbutik åkte vi och köpte kaffe, och sedan åter tillbaka till kyrkan då de har aktiviteter även på söndagkvällar. Men vi anlände 3:45, 75 minuter innan programmet började så jag och min värdpappa satte oss i kykans bibliotek och sov en stund. Ha!
OCH JUST NU, så är jag väldigt uppspelt då det nyss blev spikat att jag träffa Nanako, en supergullig AFS-tjej från Japan nästa lördag och åka tillsammans med hennes värdföräldrar och deras barnbarn (som är typ 13) för att titta på när ALABAMA spelar fotboll på deras hemmaarena i Tuscaloosa nästa lördag!!! Ajajajaj, jag är så taggad så jag bara vill gråta!
Det ska jag nog göra nu också, gråta. Av lycka alltså. Så därför avslutar jag här och nu. HEJ! <3
