State Championship
Ojdå, nu börjar jag halka efter lite. Tur att jag är ledig idag idag då så jag kan blogga ifatt lite.
I förrgår (i lördags) så sprang jag i mitt sista cross country race (terränglöpning). Det var inte vilket race som helst, nej, det var "the State Championship". Jag vet inte riktigt hur vårt team kunde kvalificerara oss, men det gjorde vi i alla fall. I våran klass så lyckades vi i alla fall komma in på plats 9 utav 12. Ganska bra ändå, eftersom vi enligt den förutspådda pronosen skulle komma sist.
Jag blev lite förbluffad över magnituden när vi kom fram till platsen. Allt var så mycket större än vid de racen som vi sprungit tidigare. Fast det kanske inte var så konstigt ändå, det var ju trots allt alla de bästa skolorna från hela delstaten samlade på ett och samma ställe.
Detta kan jag inte låta bli att tycka är lite häftigt. Innan varje race samlas man tillsammans i de olika lagen och så ber man en bön där man ber om ett bra race där ingen kommer till skada och att alla kan prestera sitt yttersta. Det är bara annorlunda, helt enkelt. Kan inte föreställa mig detta i Sverige.
Något annat som jag inte kan låta bli att tycka är lite häftigt är hur brutalt stora mina vader är.
Som vanligt sprang vi 5km, jag slutade på plats 119 av 131 men det är jag nöjd med - jag sprang ju trots allt med Alabamas elitlöpare. På high school nivå, såklart. Tiden? Den kan ni se nedan.
Matthew presterade bra också, han satte personigt rekord... och så slog han mig. Men det är ok, jag slog honom förra gången. Kom i håg! Mitt personbästa är fortfarande 22:06!
Något annat som är lite roligt är att jag är rankad som den 1857:e snabbase (manliga) löparen i Alabama (av de i middle/high school). Det är väl ändå något att hänga i granen?
Jaha. Nähä. Gjorde inte så mycket mer i lördags. Eller jo!
Min "värdkusin" (eller vad det nu blir) från södra Alabama som vi hälsade på runt första september var med och sprang i lördags, så jag träffade henne, och efterssom racet inte låg så långt ifrån min värdfars föräldrar och resten av kusinerna så passade de också på att komma. När alla hade sprungit klart så åkte vi och åt på "Cracker Barrel", ett klassiskt country ställe, typ.
De sålde även en t-shirt som jag kände mig tvungen att köpa, mitt namn var ju tryckt på baksidan (om än felstavat)!
