Det som flyter omkring
Prestationsångest är för mig ett relativt nytt fenomen. Jag var inte någon topp-presterare under grundskoletiden, således var känslan något jag inte hade inom mig. Nu är det däremot annorlunda. Jag har ryckt upp mig och vill numer göra gott ifrån mig. Det innebär att jag sitter här, kvällen innan det nationella provet i matematik 3, med blandade känslor.
Jag vet att jag har kapacitet att nå dit jag vill, jag har kämpat hårt under våren och jag känner att jag har koll på fakorisering av polynom, derivering, integrering och enhetscirkeln. Nog om det. Jag önskar mig själv, och alla mina bloggläsare som också har provet imorgon, ett STORT lycka till! Det här fixar vi!
Idag så jag och min far börjat ta tag i min visumansökan. Det är mycket som ska fyllas i. De klassiska "är du en terrorist?" eller "är du medlem i någon terrororganisation?" är självklart med, men även frågor som "hur många gånger och när har du varit i USA?" och "vilka länder har du besökt under de senaste fem åren?". På den sistnämnda frågan blir väl mina svar bland annat England, Frankrike och Tyskland. Det är väl inte direkt några konstiga länder. Men hur kommer de att reagera när jag berättar att jag har varit i Gambia? Det blir nog inget visum för min del...
När man gör en visumansökan så ska även ett porträtt bifogas. Vi hade inte lust att skicka mig till en fotostudio och betala 400kr så vi gjorde ett försök att ta bilder här hemma. Eftersom vi inte har någon målad vit vägg så fick vi skapa en i garaget. Det fanns bara ett problem. Jag var för lång. Men det löste jag genom att sära på benen.
Ja, jag ser jättesur ut på bilden. Men man får inte se glad ut!
Snyggt?
Häääj!
