Axel - i Alabama som utbytesstudent 2013/2014

Nu är jag hemma i min lilla håla igen efter en kanonhelg i storstaden Stockholm. Lördagen och söndagen, samt natten däremellan spenderades på Lidingö, där det hölls ett AFS-läger. Det bestod utav mestadels gruppdiskussioner om kultur och olika övningar som var givande och tankeväckande. När vi inte satt i grupp med en gruppledare så umgicks vi på egenhand. Det var det bästa med helgen. Att prata med jämnåriga som befinner sig i samma situation som jag själv. 

 

Måndagen ägnade jag åt att gå runt i Uppsala och ta kort på (o)intressanta saker och sedan lägga upp bilderna tillsammans med en finurlig text på instagram. Jag tyckte själv att det var kreativt, men like-frekvensen förblev låg så nu är jag kluven... Bilderna finns här.

 

Igår, tisdagen den 18 juni så var det min tur att besöka den amerikanska ambassaden. Jag var inte där ensam, AFS hade bokat in tid på förmiddagen så de flesta passade på att gå dit då. På ambassaden var även Stellan Skarsgård, jag är inget fan, men lite häftigt det ändå. 

 

Säkerheten var hög. Vid ingången så fick man gå igenom en lite glasbur. Den kan jämföras med en säkerhetskontroll på en flygplats, fast mycket mer auktoritärt. "Stand behind the yellow line, sir!" Väl inne så var personalen trevlig. Den omtalade intevjun var inte inte någon stor grej, den löd ungefär såhär:

 

Ambassadör: Do you know where you will be staying?

Jag: Yes, Alabama.

Ambassadör: Oh, okay. So you will learn english with a funny accent.

Jag: Yeah, I hope so. <fniss>

Ambassadör: Have a good time in Alabama!

 

Med andra ord, inget att oroa sig för. Snarare att se fram emot, det var en upplevelse. Hela besöket gick snabbt, jag var där 07:30 och ute redan 08:40, ganska snabbt med tanke på att de öppnar 08:00. Det hade i och för sig inte gjort så mycket om jag hade kommit ut senare, för mitt tåg hem gick inte förrän 17:14. Jag försökte fiska lite i utbytesstudengruppen på facebook efter någon att umgås med, men fick inte napp så jag vandrade runt och tittade på sevärdheter. När jag nu i efterhand mäter sträckan som jag gick så ser jag att det var över 23km.. inte konstigt att jag har ont i fötterna idag...

 

Det var allt jag hade att bjuda på nu. Skönt känns det i alla fall att hela visumgrejen är avklarad, och att det fysiska visumet i skrivande stund är på väg hem till mig! Ta vara på dagen! Dansa! Gör vad som helst! 

 

Varma blogghälsningar,

Axel