Staden full av tanter och tragik
Idag så besökte jag den närliggande storstaden Göteborg med min lillasyster Emma, 16 år. Vi spatserade omkring, åkte spårvagn, uträttade lite ärenden: främst relaterade till hennes friluftsliv. Jag passade även på att köpa ytterligare några gåvor till värdfamiljen, men nu tror jag faktiskt att presentkvoten är fylld. Hela dagen var supertrevlig, men det var ett möte som förgyllde dagen lite extra.
Vi hade precis parkerat bilen och jag skulle gå för att betala. Eftersom det trots allt är år 2013 så brydde jag mig inte om att ta med mig några mynt till parkeringsautomaten, istället räknade jag blint med att maskinen skulle accpetera något av mina mastercards. Vilket den inte gjorde. När jag stod och trasslade med bankkort fram och tillbaka så började jag småprata med paret bakom mig i kön som visade sig vara från Australien. En kort stund senare lät jag dem gå före och de lyckades genomföra sitt biljettköp utan problem. Sedan var det min tur igen, men jag fick inte till det denna gången heller. Paret stod fortfarande kvar och vi hade fortsatt att prata med varandra. Då föreslog mannen att han kunde betala på sitt kort, vilket han också gjorde. När han hade gjort det så erbjöd jag honom givetvis en kontantersättning för de 35 kronor som han hade betalat åt mig, men de nekade han till. Det slutade alltså med att han bjöd på parkeringsavgiften.
Historiens underhållningsvärde må vara lågt, men det var ett trevligt möte och en fin gest av mannen. Det är när man möter så här trevliga människor som man återfår tron på mänskligheten.
När vi stod där då hann jag berätta om både ditten och datten, jag berättade att jag snart skulle åka iväg som utbytesstudent och nämnde Alabama, och då skrattade kvinnan och sa: "so you're going to the deeep souuuth", medan mannen stämde in och sa att "you'll love it there".
Abrupt slut på ett spontant inlägg av novellkaraktär. Godnatt!
PS. Imorgon har jag goda nyheter att leverera :-)
