Kärleksfull
Nog är det lustigt, ändå. Hur man börjar uppskatta de saker som man snart kommer att leva utan. Den kärlek som jag hyser till min omgivning just nu är något utöver det vanliga. Saker som vanligtvis passerar förbi i periferin registreras och reflekteras över.
Det kan vara vad som helst, stort som smått. En förmiddagspromenad med bra musik utmed Ätran, vattenflödet som går genom staden där jag bor skapar omotiverat starka intryck. För att inte tala om hur mäktigt det kändes att få vandra omkring i de smala gränderna i Gamla stan, i Stockholm, bland de åldrade 1500-tals byggnaderna. Det finns något fint i det. Ett stycke minnesvärd historia.
Nu sitter jag och klurar på vad jag ska hitta på i helgen. Faktum är att teoretiskt sett så kan jag göra vad jag vill. I garaget står bilen rastlös och här sitter jag, suktandes efter nya intryck. Vi får väl se vad min fantasi har att erbjuda!
