En liten måndagssaga
Ibland måste man andas, och det har jag gjort nu. Men det glädjer mig att ni som läser tittar in även när det är tomt på nya inlägg.
Tidigare ikväll så satt jag kluven vid middagsbordet. Jag hade precis tryckt i mig pannkakor i plural och min mage kändes som en ballong, såsigheten var ett faktum. Helst av allt så hade jag velat sätta mig till rätta i kvällssolen eller kanske lägga mig i soffan, men jag hade sedan länge planerat att ge mig ut för att springa. Ångesten innan man ger sig iväg är retlig, men den ångest som infinner sig om man bestämmer sig för att skjuta upp springuren ytterligare en dag är fruktansvärd. Med det i åtanke började jag söka kortsiktig träningsmotivation, och vet ni vad, jag fann den!
Jag övervägde lite olika idéer, till exempel så funderade jag på om att springa barfota i sanden kunde vara något för mig, men nej. Jag är inte riktigt så manlig. Istället så fick jag en strålande idé, att springa med mobilen som timer. Med största sannolikhet så har hundratusentals människor gjort samma sak innan mig, men jag kom på det själv!
Konkret exempel följer: i samma stund som startskottet går ställer in mobiltelefonens timer 15 minuter. Jag springer en relativt enkel sträcka som jag lätt kan memorera (rakt fram) under dessa 15 minuter. När klockan ringer så vänder jag om hemmåt, samtidigt som jag startar om timern på 15 minuter. Om jag hinner hem innan klockan ringer för andra gången så har jag sprungit snabbare på hemvägen och därmed vunnit!
Ovanstående stycken står för en bråkdel av de tankar som snurrar i mitt huvud just nu, men med denna lilla berättelse så lyfter jag på hatten och tackar för mig. Trevlig kväll!
