Vi måste prata
Även om det nu inte är långt kvar till avresan och vi alla är på bra humör, så måste vi ta en minut och tala lite allvar. Faktum är att jag inte vet hur bloggens framtid kommer att se ut när jag väl är på plats. Jag kommer troligtvis att dra ner lite på uppdateringsfrekvensen, men förhoppningsvis så kommer kvalitén på inläggen att öka. Min ambition är självklart att skriva regelbundet, men jag har ju som bekant inte den blekaste aning om hur vardagen kommer att se ut. Framtiden är omöjlig att förutspå, så det återstår att se, helt enkelt.
Med två dagar kvar i landet lagom så har jag idag ätit lunch med hela familjen, sagt hejdå till min äldsta lillasyster som idag for iväg för att fjällvandra och ikväll så har jag planerat att säga farväl till mina närmaste vänner genom ett traditionellt pizzeriabesök.
Om jag har någon ny, fin bild att bjuda på? Jag önskade att det vore så. Istället får det bli en klassiker! Kanske kan jag se tornet från flygplanet när det går ner för mellanlandning? Vem vet!?
