Vi ses på andra sidan
Ojdå. Nu var det visst min tur att skriva det där inlägget som jag tror att de flesta utbytesstudenter har sett fram emot att få skriva, det sista inlägget i Sverige.
Idag så har jag hunnit med lite olika saker. Jag började med att besöka badhuset med de delar av familjen som fortfarande är hemma. Eftersom mina vanliga badbyxor är nedpackade så fick jag ta ett par gamla, alldeles förlånga, badbyxor. De var så långa så att de gick ända ner till knävecken, vilket visade sig vara ett olämpligt ställe för ett par badbyxor att nå till. Efter ca 800 simmade meter så kände jag hur det skav till i höger knäveck vid varje benspark och redan där så var skavsåret ett faktum. Nåväl, jag ska nog överleva trots denna lilla motgång.
Jag packade färdigt min resväska som nu står nere i hallen, tjock och glad. 19 kg blankt slutade vikten på, det tycker jag känns lagom. AFS har skrivit i sina papper att det incheckade bagaget plus handbagaget inte får väga mera än max 25 kg, och det är jag inte ens i närheten av.
På tal om AFS... så blev jag uppringd av Johan på kontoret tidigare idag. Han ville kolla så att allt var under kontroll eftersom jag ska resa själv från Landvetter. Tydligen så kommer de som flyger från Arlanda att få vägledning av volontärer på plats, så det var därför han ville dubbelkolla med mig. Han nämnde även att han var lite avundsjuk på min placering och att det inte var så många som blev placerade i södern, så det känns grymt. Jag känner mig jättenöjd med min placering och ser verkligen fram emot de kommande månaderna!
Tänkte också nämna en lite lustig grej som inträffade igår. Vi i familjen satt ner och kvällsfikade lite när min mamma frågade mig "Vad vill du ha som din sista måltid?".
HALLÅ, jag ska väl inte dö, eller???
Rolig som hon är, min mamma, började hon sedan dra lite olika förslag på maträtter. De två första var "mammas lasange" och "svenska köttbullar". Nu fick alltså dessa klassiska maträtter nya namn bara för att den sista måltiden ska vara lite extra speciell. Jag vet inte vad som flög i henne. Nu har jag dock ätit den sista måltiden och det slutade med mammas lasange, ändå. Men gott var det!
Lika redo som den färdigpackade väskan ser ut att vara, är jag. Det här kommer bli grymt. Nu: kör vi!
