Jag är lycklig
Här i USA så är verkar det som om november månad går i tacksamhetens tecken. Jag har noterat att folk lägger upp facebookstatusar varje dag där de uttrycker sin tacksamhet. Om jag inte är helt ute och cyklar så har detta med Thanksgiving att göra, högtiden som firas i slutet av november, här på andra sidan Atlanten.
Med det sagt är det min tur att passa på att visa lite tacksamhet. Jag är ovärderligt tacksam för att jag har fått möjligheten att befinna mig där jag nu är, i ett okänt land där jag får uppleva en främmande kultur (lita på mig, det är mer annorlunda än vad man kan tro!). Men just idag tänkte jag vara lite mer specifik. Jag är vet inte hur mycket det har framgått i bloggen, men genom AFS så har jag träffat en hel hög med fina människor och såklart har jag kommit närmare vissa än andra. Idag tänker jag lite speciellt på Rima och Esteban.
Det är obeskrivligt härligt att alltid ha någon att prata med. Någon att dela reflektioner med. Någon att peppa, någon att få råd eller tips av. Någon att skratta med. Dessa relationer var inga som jag hade förväntat mig att få när jag gick hemma i Sverige och fantiserade om framtiden, men jag är glad att jag har dem. Det som gör det hela ännu finare är att jag vet att de uppskattar mig och att de känner lika dant.
Uppskattningsbekräftelsen kom som ett brev på posten, och jag blev så lycklig. Leendet var som fastklistrat på mitt ansikte under det kommande dygnet. "Det är bara ett brev?" tänker säkert några nu. Ja, så kanske det är. Men det är något med mitt sinnestillsånd när jag befinner mig här. Allt det lilla blir så stort. Ett brev som det här kan göra min dag. Brevet som jag fann i brevlådan var alltså från Rima!
Hade först inte tänkt att lägga ut det här på bloggen, eftersom det kändes lite personligt. Men Rima tyckte att det definitivt var något som jag skulle dela med mig av.
Jag vet inte om det behöver understrykas att relationen är en mycket god vänskap, och inte en förälskelse.
I love you guys! Hope to see you soon.
